Mitt liv - precis som på film - nu med en liten bebis

Bloggen flyttar

2008-03-02T12:50:00.000+01:00

Nu äntligen har jag fått tummen ur att flytta bloggen till Wordpress! Jag har haft en hel del problem med bloggen och tack vare en jättegullig tjej som heter Lena, vars blogg du kan läsa på http://koala.nu/blahblah/, så är det äntligen ordnat! Jag som är så oteknisk kände mig så osäker på hur jag skulle göra. Lena erbjöd sig en kväll att hjälpa mig och jag blev jättetacksam! Tänk att det finns så gulliga och hjälpsamma människor som bara tar sig tid till att hjälpa utan att man ens bett om det! Bamsekram till dig Lena!

Den nya bloggen finns nu att läsa på:

http://mittlivprecissompafilm.wordpress.com/

Welcome to Sweden my parents-in-law

2008-02-26T20:53:00.000+01:00

Tomorrow my parents-in-law are leaving England to come and visit us. They are going on the boat (with their own car) from Harwich to Denmark and then they will drive to Sweden. We are really looking forward to see them again and we can´t wait to be back on Friday night to meet them. This time is going to be different. They have got a rental apartment in the same area as we live to be able to come over for longer periods from now on. They will now be able to keep as much as they want of their own stuff here. I have a feeling my mom-in-law is excited to go shopping for furnitures and other things when they come over. I think my partner has already booked a trailer for them this weekend :-). IKEA here we come :-). It feels like it´s such a long time since we saw them and I know it has been hard for them to be away from their first grandchild. It will be exciting to see William meet his grand parents again. Even if we are sendning photos and videos of William from time to time it will be different for them to meet him now. A lot of things has happened since last time like William has got teeth, he is crawling, trying to stand up and he is much bigger. My parents-in-law will stay for a whole month so we will have plenty of time to spend together. I wanted to say this in English so they will understand how much we are longing for them. Welcome to Sweden. It feels so nice to say "see you soon" and know that it´s true. Lots of love and hugs from your son, daughter-in-law and your little William.

Magsjuka

2008-02-26T20:44:00.000+01:00

Igår gick sambon hem från jobbet. Han hade fått magsjuka och blev sängliggandes resten av dagen och kvällen. Imorse var det min tur. Jag tänkte gå upp tidigt och ta en dusch för att vara redo när William vaknade. I duschen fick jag plötsligt jätteont i magen och blev illamående. Jag kom tillbaks till sängen och sa att det nu var min tur. Sambon var snäll och jobbade hemifrån idag för att hjälpa mig att ta hand om William. Jag orkade inte göra annat än att sova fram till lunch. Stackars William. En mamma som bara ligger och sover och inte orkar så mycket mera och en pappa som sitter vid datorn. Idag har jag lyckats äta en banan och två portioner hemlagad morotssoppa. Nu mår jag mycket bättre och det verkar som att vi drabbats av en endagarsmagsjuka. Imorgon kväll åker vi till syrran i Stockholm och stannar där till fredag kväll. Sambon ska gå en ledarskapskurs och jag får mysa lite med syrran och hennes familj ett par dagar. Sedan kommer svärföräldrarna från England på fredag kväll. Svärfar var här i november senast och svärmor när vi hade dop i september. Gissa om de längtar efter att få träffa William :-).

Shopping till morsan

2008-02-25T13:43:00.000+01:00

Jag var ju också tvungen att utöka min garderob lite och på Sisters hade de en hel del fina grejer. Den här gången blev det en tröja och ett par festplagg, varav den svart/vita blusen med bandet under bysten blev lyckad på 30-årspartajet. Till ett par svarta byxor och med ett svart halsband blev den kanonfin. Vad det är uppmuntrande att shoppa! :-) Halleluja! :-)

Shopping till William

2008-02-25T13:06:00.003+01:00

William och jag har varit på shoppingtur och jag blev jättenöjd med de senaste inköpen.

På Lindex hittade jag en söt body i glada färger och min kusin som också hängde på hittade ett par söta strumpor som slank med.

Jag har letat efter en bra jacka att ersätta fleeceoverallen med, nu när William börjar växa ur den och nu när våren är på väg. Lindex hade en bra vindtät jacka med inbyggd fleecetröja som kan användas separat. Valet stod mellan en klarröd jacka eller en i två olika blå nyanser. Valet föll till sist på den klarröda jackan som ännu är rätt stor åt honom, men den kommer att räcka ett bra tag framöver. I sommar blir den bra utan fleecetröjan och kanske att han kan ha den lite i höst.

Jag kunde inte bara låta bli att köpa den ursöta T-shirten med tillhörande mjukisbyxor på Lindex :-).

Ett par söta jeans blev det också i storlek 80. Det finns inget som är så gulligt som ett par jeans på de små :-). Jag måste säga att Lindex är underskattat, de slår H&M med hästlängder.

Till sist, men inte minst, hittade jag en jättefin fodrad fleecejacka på Intersport. Jag har länge letat efter en i turkost eller blått och de jag hittat tidigare har varit svindyra. Den här verkade vara av bra kvalitet och inte allt för dyr. Färgen är en klar favorit. Vad fin han ska bli min lilla älskling!

Apsmuggling i Västerlösa

2008-02-24T09:38:00.002+01:00

Igår kväll lämnade vi William hos en av mina underbara vänner. Pappan till mina gudsöner som är 6 och 10 år. Sambon och jag skulle på 30-årsfirande på puben Bishop´s här i stan. En av sambons kompisar fyller och ville påbörja firandet lite. Sambon och fem andra killar i gänget (varav killen vi firade igår) fyller 30 i år och ska ha en gemensam fest i sommar, men det dröjer ju lite. Det gick jättebra att lämna William som verkade så glad och nöjd. Även att jag är jättenojjig över att lämna bort honom, så känns det skönt att lämna honom till en så nära vän. Kompisen, sönerna och William skulle äta ihop och sen se på Melodifestivalen som denna gången skulle sändas härifrån. Jag undrar vilket bidrag William röstade på :-). På puben åt vi gott och överlämnade en present i form av en fin flaska whisky. Presenten var nedpackad i min rosa Victoria´s Secret shoppingbag och killen såg lite förlägen ut. Efteråt sa han att han trott att vi köpt något sexigt till flickvännen åt honom. Önsketänkande? :-) Det var en trevlig kväll, men samtidigt lite långtråkig. Mina tankar gick ständigt till William och jag blev så glad när ett litet sött sms dök upp "Hej snyggingar! Er lille sötnos sover gott hos oss - han har varit glad och jättesnäll o ätit väldigt bra :-D. Ha en härlig kväll så syns vi imorgon! Kramisar". Då kunde jag verkligen koppla av och njuta av resten av kvällen som verkligen blev en av de roligaste kvällar jag haft på evigheter. Plötsligt slog sig två tjejer ner vid vårt bord. Vi var elva stycken och de knyckte ett par platser som blivit över. Jag reagerade på att den ena tjejen såg lite "bonnig" ut i omoderna kläder, lite mustach på överläppen och hon stoppade in snus efter snus som en riktig karl. Efter ett stund började hon stöta på en av killarna i vårt gäng som hade sin flickvän sittandes mitt emot honom. Hon riktigt hängde över honom och ytterligare en kille och vi andra spärrade upp ögonen. Hon började slänga med håret, pilla med håret och charma. Killen hon stötte på visade sig vara en värdig motståndare. Hon visste inte vem hon gett sig i lag med och de följande timmarna följdes av ett oräkneligt antal skrattanfall. Killen drev henne till vanvett genom att hitta på de mest osannolika historier om sig själv och vi andra skrattade så att vi tjöt. Tjejen var full och var riktigt på hugget för att diskutera. Då och då lade hon in en ny snus och rätt som det var drog hon upp blusen och satt och pillade sig i naveln. Vi trodde inte våra ögon :-). Killen hittade på att han var kirurg och fått sitt certifikat i Dubai genom att sälja ett par kameler och ett gammalt ex som han inte hade någon användning för. I nästa ögonblick var han en taxichaufför, en så kallad "black driver". Den ena historien var värre än den andra och när vi hörde honom berätta att han höll på med apsmuggling i Västerlösa (där tjejen bodde) exploderade hela gänget i skratt. Tjejen blev till sist galen på honom, men fortsatte att munhuggas. Till sist sa hon att killen var dum i huvudet och att det stod skrivet Mantorp i pannan på honom. Vi fattade inte att hon inte bara gav upp och flyttade till ett annat bord. Ingen av dem gav vika och diskussionerna fortsatte tills att det var dags att bryta upp. Det var länge sedan jag skrattade så mycket att tårarna rann. Vilken kväll! Det sista vi såg av tjejen var att hon satt och höll för näsan medan hon svepte ytterligare en öl. Det tog ett tag att fatta att hon gjorde det för att bli av med sin hicka. Efteråt försvann hon till toaletterna och där blev hon kvar tills att vi gick. Väninnan som tyst suttit och iakttagit det hela pustade nog ut lite när vi försvann :-). Snart är det dags att åka och hämta våran lilla älskling och jag längtar efter att få krama och pussa på honom igen. Det ska bli spännande att höra hur det har varit. Time for breakfast :-).

En sång som berör

2008-02-21T10:04:00.007+01:00

En av nutidens "radioplågor" heter Apologize med OneRepublic. För mig är den ingen plåga, utan varje gång jag hör den höjer jag volymen. Jag lyssnar på den om och om och om igen och varje gång jag hör den berör den mig så djupt att jag gråter. Jag har funderat på varför och det enda jag kan tänka mig är att det har att göra med mitt förflutna. Jag har många starka känslor i bagaget och mina allra närmaste finns inte längre så att jag kan säga att jag förlåter dem. Mamma och pappa, jag förlåter er. Jag vet att ni inte visste bättre och gjorde det bästa ni kunde för att älska och uppfostra mig. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Prata med era nära och kära, säg att ni älskar dem och förlåt dem deras misstag. Innan det är för sent...

I'm holding on your rope,
Got me ten feet off the ground
I'm hearing what you say but I just can't make a sound
You tell me that you need me
Then you go and cut me down, but wait
You tell me that you're sorry
Didn't think I'd turn around, and say...

It's too late to apologize, it's too late
I said it's too late to apologize, it's too late

I'd take another chance, take a fall
Take a shot for you
And I need you like a heart needs a beat
But it's nothing new
I loved you with a fire red-Now it's turning blue, and you say...
"Sorry" like the angel heaven let me think was you
But I'm afraid...

It's too late to apologize, it's too late
I said it's too late to apologize, it's too late

It's too late to apologize, it's too late
I said it's too late to apologize, it's too late
It's too late to apologize, yeah

I said it's too late to apologize, yeah-I'm holding on your rope, got me ten feet off the ground...

Att beta av "Att-göra-listan"

2008-02-20T14:35:00.001+01:00

Idag har jag jobbat hårt på att försöka stryka några streck över min senaste "Att-göra-lista". Om ni bara visste vad många listor jag har :-). Unbelievable.

* Pluggat lite (hemligt värre :-)) - check!
* Kommenterat på andras bloggar och skrivit ett nytt inlägg - check!
* Sett över ekonomin och uppdaterat hemmabudgeten - check!
* Fixat lunch till sambon kom hem (även att han redan ätit - grymt) - check!
* Tvättat några maskiner - check!
* Bokat en tid hos fotografen för avhämtning av förstorad gravidbild - check!
* Kollat upp var jag ska lämna in DVD kameran på service (blurrig skärpa, suck!) - check
* Bokat tid med en snickare (för inspektion) som ska hjälpa oss att bygga om altanen - check!
* Ändrat tid hos terapeuten nästa vecka, eftersom sambon inte kunde vara barnvakt då - check!
* Meddelat kommande lördagens barnvakt på telefonsvararen vilken tid festen börjar - check!
* Skrivit en inköpslista för fredagens shoppingrunda - check!

Nu ska jag ta tag i att läsa lite igen och sen är det nog dags för William att vakna och äta lite gröt. Jag har visst betat av allt jag hade tänkt för dagen och det är bara babysimmet som återstår. Duktig flicka! :-)

Sleepless in Linköping

2008-02-20T10:04:00.000+01:00

Natten som var låg jag sömnlös igen. Förresten började det med att jag for upp och tog tag i sambon som vaknade till och undrade vad jag höll på med. Jag drömde precis att William höll på att ramla ur sängen och skulle precis rädda honom. Fast jag väckte en grymtande sambo istället :-). Efter det kunde jag bara inte sova. Vid tretiden funderade jag på att gå upp och sätta på TV:n. Jag var för trött för att gå upp och det blev ett evigt rullande fram och tillbaks i sängen. Mitt vänsterben värker om nätterna att jag håller på att bli galen. Jag har haft problem med höften några år och har ex. inte kunnat sitta i skräddarställning på grund av smärtan. Knepigt! Yogan har därför varit lite av en plåga och det kanske är därför som benet värker. Nu ilar en smärta uppifrån höften, ner genom låret och ut i vaden. Jag har ingen aning om vad som händer och det går inte att sova av smärtan. Efter en sömnlös natt blir hjärtklappningen så mycket värre och ångesten kommer smygande. Typiskt! Sedan är både jag och William förkylda och William är också inne i en separationsångestfas. Han kryper efter mig vart jag än ska, gnäller, rycker mig i byxbenen och vill komma upp. Det känns lite mysigt att han vill vara nära fast det går till en viss gräns. Jag har lite annat jag måste göra också. Idag känns det inget vidare. Jag hoppas att dagen blir bättre än vad det ser ut som nu. Om vi orkar ska vi gå på babysim ikväll eftersom vi missade i måndags. Det vore kul att komma ut lite idag i alla fall. Nu ska jag se över ekonomin lite medans William sover och sen är det dags för frukost och påklädning. Man kan ju inte gå och lufsa i morgonrocken hela dagen :-).

Är det samma kille?

2008-02-19T15:48:00.002+01:00

2 veckor: 2,8 kg och 51,5 cm lång

8 månader: 8,5 kg och 71,5 cm lång

Många har frågat om William fortfarande är samma kille :-). När han föddes var han så liten och efter att ha gått ner 300 gram blev han som en liten fågelunge. Vi var oroliga över att han inte gick upp i vikt som han skulle. Han hade rödbrunt hår som pappa och mörkblå ögon som alla nyfödda har sägs det. Idag är han en kille med babyhull, blont hår och mörka ögon som skiftar ena stunden i grönt och andra i brunt. Vi tycker själva att han är helt förändrad, men vi har älskat honom precis lika mycket hur han än sett ut. För oss är han den sötaste ungen i världen och behöver jag säga att vi är stolta :-). Puss på dig lilla älskade gubben!

Man glömmer så lätt hur det var

2008-02-18T19:07:00.002+01:00

Den 29 maj klockan 21.00 stod jag glatt och borstade tänderna i hallen. 6,5 timme senare började vattnet att gå, vid 03.30 på morgonen den 30 maj. Värkarna kom inte förrän framåt eftermiddagen och kulminerade inte förrän framåt tiotiden på kvällen. Vid 03.30 den 31 maj känns det som att det var dags att åka in. William föddes 12.47 den 31 maj. Ett hett efterlängtat barn som skulle komma att bli älskat över allt annat. Nu 8 månader senare är det kul att tänka tillbaks hur det var, men oj vad fort man glömmer. Kolla in magen! :-)

Idag hände det något stort

2008-02-17T16:55:00.000+01:00

Efter att ha krupit mot diskmaskinen ett oräkneligt antal gånger och efter att jag har motat bort honom ett oräkneligt antal gånger så gav jag idag upp. Jag vände mig om och fortsatte skölja av lunchtallrikarna och när jag sedan vände mig mot honom igen så stod han där. William hade med hjälp av diskmaskinen som stöd lyckats ställa sig upp. -Titta! skrek jag upphetsat till sambon. -Han står! Jag hann lagom få tag i William innan han hann drutta allt för hårt på rumpan. Det känns som ett stort steg att lillkillen nu börjar ställa sig upp. Jag undrar hur lång tid det tar innan han går? Spännande fortsättning följer.

Värsta persen över?

2008-02-17T15:58:00.000+01:00

Nu var det några dagar sedan jag skrev. Jag har helt enkelt inte bara orkat. Just för tillfället känns det bättre, men jag vet att den kan slå till när som helst. I måndags slog den till med full kraft och jag bara grät och tänkte att det nog var dags för mig att lämna in. Tisdagen kändes nattsvart och sedan dess har jag inte varit mig själv. Det är inte så att jag legat i sängen och dragit täcket över huvudet. Tvärtom. När jag får mina ångestattacker stannar först världen för ett tag. Sedan när de börjar dala får jag ett knäppryck och kör på i 110 km/h. Jag stressar som den värsta galning. Allt för att inte hinna sjunka djupare, för att få tankarna på annat och för att hinna så mycket som möjligt innan det är för sent. Det känns helt sjukt, men det bara blir så. Här kommer en kort rapport om vad som hänt under veckan.

Onsdagen: Jag promenerade med barnvagnen halvvägs in till stan för att träffa de andra mammorna i mammagruppen. När jag kom dit visade sig att de flesta var sjuka eller inte kunde. Det blev bara jag och tjejen vi skulle till och våra två små killar. Tjejen bjöd på teryakikyckling med en god sallad till och vi pratades vid medan de små satt på golvet och lekte. Det var strålande väder och vi bestämde oss för en promenad med barnvagnarna i eklandskapet. Barnen somnade i vagnen och eftersom vi var på tu man hand kändes det som att vi lärde känna varandra lite bättre. På vägen tillbaks stannade vi till och fikade lite. Jag och William tog bussen hem efteråt och den kvällen orkade jag inte så mycket mera.

Torsdagen: En föredetta jobbarkompis kom över på lunch och fika. En tjej som jag gillar jättemycket. Trots åldersskillnaden som faktiskt är 25 år känns det ändå som att vi vore jämngamla. Vi tänker väldigt lika och för mig är hon en tvillingsjäl. Vi har alltid så mycket att prata om och det känns bra att diskutera djupa saker med henne. Vi förstår varandra på ett mycket bra sätt. Om du läser det här så vill jag tacka för senast och jag hoppas att vi ses snart igen! Ta hand om dig! Kram!

Fredagen: Det var dags att träffa naprapaten igen. Som jag ser fram emot att träffa honom! Han förstår mig och han vet vad jag genomlider. Han har varit där själv. Jag kände återigen att en "vanlig" terapeut inte har så mycket att komma med när det gäller mig. Hur ska en terapeut, som inte varit med om ett totalt mörker, någonsin kunna förstå vad en annan människa genomlider? En fin utbildning räcker inte! Tro mig. William fick stanna hos min syster medan jag var hos naprapaten. Naprapaten hade en hel del kloka ord att komma med som vanligt. Han får mig verkligen att tänka efter och han är fenomenal på att peppa. Vi ska träffas redan nästa vecka igen och jag ser redan fram emot nästa gång. På kvällen kände jag mig helt slut.

Lördagen: Min sambo hade lovat att inte boka något den här helgen. Jag tyckte att vi borde ha lite familjetid och göra lite husgöra. På förmiddagen satte sambon upp ett antal lampor på övervåningen. Vi har snart bott i huset i två år och innan helgen saknades fortfarande ett tiotal lampor. Vi har genomlevt två vintrar i halvmörker känns det som och nu äntligen ska det bli ljusare inomhus. Hallen på ovanvåningen fick två nya taklampor och Williams rum fick en taklampa och en vägglampa. Sedan blev det en taklampa i sovrummet och en i kontoret. Efter lunchen åkte vi på shoppingrunda och när vi kom hem satte sambon upp två barngrindar i trapporna och jag lagade middag. När klockan var nio var jag både frusen och trött. Sambon och jag satte oss i soffan framför TV:n och jag somnade i sittande ställning med huvudet lutat mot hans axel. Jag är bara trött, trött, trött. Delvis beror det kanske på ångesten och delvis på att jag stressar mycket. Jag hoppas att det kommer kännas bättre den kommande veckan.

Idag: Sambon har påbörjat att sätta upp bordslampan i köket. Sedan åkte han iväg för att hjälpa sin chef att bära högtalare i 200 kilosklassen. Jag hoppas att han inte skadar sig! Efteråt skulle han träna den lilla träningsnarkomanen. Jag har lagat och fryst in barnmat och efter det blev det en kortare promenad till affären. William har varit trött och kinkig och jag tror att han börjar bli lite småsjuk. Jag har en hel lista med måsten, men hamnade framför bloggen istället. Det blir ju som en drog det här bloggandet :-).

Svår ångest

2008-02-12T10:57:00.000+01:00

Jag har hållit mig borta från bloggen några dagar. Anledningen är min just nu svåra ångest. Jag förstår ingenting. Jag har trott att jag har kunnat hålla den i schack, men nu är den tillbaks med orkanstyrka. Jäkla skit! Jag som inte gillar att svära men nu tänker jag faan gör det. Jag är så trött på mig själv! Jag vet inte om det har att göra med att jag sovit dåligt och stressat. Den kommer krypande och tar liksom ett strypgrepp på mig och jag sjunker ner i ett totalt mörker. Ett totalt mörker där det just då inte finns någon som helst återvändo. Jag tror att jag ska dö och det på allvar. Jag avskyr den känslan, att den tar makten över mig och styr mitt liv. Sent igår kväll ville jag bara öppna fönstret och skrika för fulla lungor -HJÄLP!!!!! Men vem kan hjälpa mig? Jag går hos en naprapat som också funkar som en teraput för mig. En helt underbar människa. Jag har också påbörjat en ny KBT-behandling hos en riktig teraput. Jag har till och med bestämt tid med en präst. Ja, ni hörde rätt. En präst som jag känner genom barnsången vi går på i kyrkan. Jag griper efter vartenda halmstrå. Jag vill bli fri från min ångest. Jag gör vad som helst för att bli av med den förutom att dö. Jag försöker förklara för min sambo som känner sig helt maktlös. Jag försöker föklara hur det känns att inte kunna göra någonting utan att tro att jag ska få en hjärtinfarkt. Till och med att plocka upp en leksak från golvet får mig att hinna tänka tanken. Jag vill verkligen inte sjunka ner i tablettträsket. Jag är jättenegativ mot mediciner. Tar inte ens en alvedon om jag har huvudvärk. Ja, förutom när jag födde barn och tog en epidural och levde på värktabletter några dagar efter för att lindra smärtan av stygnen. Jag känner mig så nere just nu. Det känns så orättvist! Jag tittar på andra som skrattar och till och med skämtar om döden. Jag kan inte skämta om döden. Jag fryser till is bara jag hör ordet död, ser en likbil eller skriver ordet. Jag önskar att jag vore som sambon. Han tar dagen som den kommer, ser till att förverkliga sina drömmar och skulle kunna leva på en öde ö utan problem. Jag beundrar hans styrka och att han är så orädd. Tyvärr verkar han inte kunna påverka mig. Jag önskar att jag kunde få lite av hans mod. Det blev ingen rolig läsning idag, det är jag medveten om. Vilken tur att jag har bloggen. Det hjälper verkligen för stunden att skriva för att dämpa ångesten. Jag som var så emot bloggande. Jag måste medge att jag hade fel.

Tuffa nätter

2008-02-08T23:43:00.000+01:00

Sitter i soffan med laptopen i knät och är svintrött. Sambons alarm gick igång igår imorse vid 02.20. Han skulle på Swedish rally uppåt Karlstad. Timmarna innan alarmet gick igång vaknade jag av någon anledning en gång i timman. När det var dags för sambon att gå upp sov jag som bäst. Sambon sprang omkring och fixade men än det ena och än det andra. Jag låg i sängen och ropade -Har du med långkalsingarna? -Glöm inte mössa och vantar! -Fixa några mackor att ta med! -Minneskortet till kameran ligger på hyllan! -Campingstolen finns i förrådet i källaren! Snacka om att vara en kycklingmamma :-). Hur ska jag inte bli mot William? :-) Jag lyckades somna om efter att sambon slängt igen ytterdörren. William vaknade vid åttatiden som vanligt. Jag bar in honom till mig och vi låg och myste en timma i sängen innan det var dags att gå upp och fixa vällingen. Han somnade igen vid halv tio och under de två timmarna han sov lyckades jag tvätta, dammsuga delar av huset, tömma diskmaskinen och duscha. Vid halv tolv åt jag en sen frukost samtidigt som William åt sin lunch. Idag hade jag bestämt att träffa min barndomskompis L. Hon har nyligen gått och blivit husägare och det var kul att få se hur bra det ordnat sig för henne. Det var ett jättemysigt och rymligt radhus som nästan helt och hållet var renoverat. På baksidan fanns en trevlig uteplats som vette mot en skogsdunge. Perfekt för barn som älskar att gå på upptäcktsfärd. Det känns som att L och jag har hittat tillbaks till varandra och det känns bra. Vi har känt varandra sedan jag kom ny till fjärde klass. Vi drogs till varandra och var sedan oskiljaktiga. L och jag har delat en hel del upplevelser som är både positiva och negativa. Vi åt och sov hos varandra, hittade på hyss tillsammans, tog körkort tillsammans och delade allt. En sån vänskap ska man vara rädd om. Kvällen tillbringade vi här med att äta gott och se på Lets dance. L åkte hem vid elvatiden efter en jättetrevlig kväll tillsammans. Nu sitter jag här med världens panikångest. Jag ska sova själv och jag fullkomligt avskyr det. Sambon sover i en sovsäck på ett liggunderlag på ett hårt golv med femton andra killar. Jag önskar att han fanns här just nu och kramade mig och sa att allt ordnar sig. Himla ångest! Ska jag någonsin bli fri från dig? Jag vill bara få leva, må bra och se William växa upp. Jag ska nog försöka krypa till kojs nu och försöka få lite sömn. Min lilla älsklingspojke kommer att vakna i vanlig tid imorgon :-).

Barnvagnsbio

2008-02-07T21:37:00.000+01:00

Igår trotsade vi regnet och tog oss ner på stan för att träffa mammagruppen på Claras Coffee. Vi åt fullkornspasta med lax och spenat och hade det trevligt som vanligt. Efteråt var vi på barnvagnsbio och såg filmen Juno. En tonårsfilm som handlade om en sextonårig tjej som råkar bli gravid med sin bästa kompis. Som bäddat för komplikationer :-). Vilken bra idé det här med barnvagnssbio! Jag hade bara hört talas om det. Vi slog oss ner på främre bänkraden och småttingarna fick ligga på filtar framför oss med sina leksaker. Det fanns ett skötbord, blöjor och lite mellanmål till barnen. Filmstaden kunde kanske lyxa till det lite ytterligare, men vi var ändå nöjda. Barnen var mellan varven glada, hungriga, trötta och lite ledsna. De sov mellan varven och när de var vakna och nöjda lekte de på golvet eller satt i knät och kollade på filmen. Det funkade förvånansvärt bra. Vi var väl halvnöjda med filmen, fast samtidigt glada över att få komma iväg på bio. Efter filmen tog vi en runda på stan innan vi begav oss hemåt. Det blev en mysig dag som vi gärna gör om!

Dagens William

2008-02-05T22:28:00.000+01:00

Våran lilla buskille William har ikväll gjort nya framsteg. Jag har suttit en del vid datorn och han har suttit på golvet och lekt. Eller rättare sagt dragit ner allt från bokhyllan som han kommit åt. Vid ett tillfälle sa jag -Kom till mamma och så räckte jag fram händerna mot honom. Då började han hasa sig framåt på rumpan och kom ända fram till min stol. Sedan räckte han upp händer och armar mot mig och ville bli upplyft. Jag blev alldeles rörd! Tänk vad stor han blivit våran lilla kille! Jag måste berätta för sambon när han kommer hem från banketten han befinner sig på. Hoppas att han kommer hem snart :-).

Yogan

2008-02-05T12:14:00.000+01:00

I söndags kastade jag mig i bilen för att ta mig till yogapasset på Friskis. Jag var sent ute och när jag väl kom dit var passet fullt. Jag var så besviken! Igår gjorde jag ett nytt försök. Sambon fick cykla hem i ett rasande tempo för att jag skulle hinna till måndagens yogapass. Jag fick möta honom i dörren, ge korta instruktioner om William och sen iväg. Jag var aningen sent ute, körde för fort och när jag kom fram fanns ingen parkering kvar. Jag ställde mig lite vid sidan av och tänkte att det nog inte var någon fara. Inne i yogasalen var det trångt med utrymme. Jag hittade en plats och skulle precis rulla ut yogamattan när en kärring (ursäkta) säger -Du får ligga där borta! och så pekar hon mot en plats längre fram där det var ganska trångt. Hennes väninna som kom efter mig skulle nämligen ligga bredvid henne. -Jaha, säger jag utan att protestera. Jag orkade bara inte. Jag hittade en plats långt fram som är en av de bättre platserna och råkade hamna bredvid en tjej jag känner igen. Tjejen är jättetrevlig, men den här gången hade jag gärna velat vara där utan att känna någon. Jag kände att jag hade ett stort behov av att få vara ensam och kunna koncentrera mig. Passet började och när jag slöt ögonen och koncentrerade mig på andningen gled jag snabbt in ett meditativt tillstånd. För mig brukar det vara jättesvårt, men den här gången var det annorlunda. Vissa positioner klarade jag utan problem och vissa rörelser var jättesvåra. Jag har vissa favoriter så här långt och en heter Månhälsningen. En serie rörelser som binds samman. Efter passet kände jag mig helt lyrisk. Det var så skönt att få "tina upp" min stela kropp och att få andas långt ner i magen. När jag kom ut till bilen satt en böteslapp på rutan. Typiskt! Fast jag tog det ändå med ro. Jag kom hem glad som en lärka och började visa sambon dagens övningar. Igår kväll beställde jag en DVD som heter Yoga for absolute beginners. Ett tips från yogaledaren på Friskis. En rosa yogamatta ligger redan här och väntar på mig. Nu äntligen ska jag få ordning på både kropp och själ. Allt är bra i mitt liv.

Friskis & Svettis KiYoga är en variant av hatha yoga. Hatha yoga är den vanligaste formen av yoga och en av de första som nådde västvärlden. För många är hatha yoga vad man tänker på när yoga nämns. Även om hatha yoga kan ses som en förberedelse inför ashtanga yoga är inte hatha yoga begränsad på något sätt. Tvärt om är det ett komplett yogasystem med alla traditionella komponenter: andningsträning, fysisk träning med positioner, mental träning och koncentration, balans och koordination och meditation. Om ni är intresserade finns det mer att läsa på ex. sidan jag hittade http://www.nyfikenvital.org/?q=node/932.

Terapi, första besöket

2008-02-04T17:11:00.000+01:00

Idag hade jag en tid bokad hos en psykolog. Hittills har jag varit missnöjd med de terapeuter jag träffat och jag hade absolut inga förhoppningar. Sen skulle jag denna gången få träffa en man. Tidigare har det varit kvinnor. Jag vet inte varför, men jag tänkte att jag hellre hade velat träffa en kvinna. Jag måste erkänna att jag var väldigt avig innan jag ens han träffa mannen. I nästa andetag tänkte jag att det kanske bådar gott. Precis som när man går på bio och inte har några som helst förhoppningar om att filmen ska vara bra. Sedan går man därifrån och är alldeles lyrisk. Hur många känner igen sig? Mannen var i min ålder och hade ett fast handslag. Det fasta handslaget är viktigt. Jag såg hans cykelhjälm och ryggsäck och tänkte direkt "Ha! Vilken tönt!" Kan ni bara förstå att jag tänkte så? Hur dum får man vara? Vem är jag att döma andra? Skärpning! Han visade sig vara en lugn och behaglig person och inte alls töntig. Han satte igång direkt med att ställa några frågor och fick mig att berätta mitt livs historia på en kvart. Han såg lite tagen ut när jag berättade om vissa bitar och jag kände att han var berörd. Jag kände också att jag accepterade honom och hans cykelhjälm och ryggsäck. Personkemin är viktig. Nu tar jag alltså tag i det igen. Min barndom, tonårstid och jobbiga vuxenminnen. Hjärtklappningen kändes av medan jag satt där och berättade. Klart som fasen att det hänger ihop. Min kropp bär på en massa obehagliga minnen och mår inte vidare bra. Det viktigaste organet i kroppen, hjärtat, som pumpar och håller mig vid liv är skadat. Det skenar, får "stirr" och slår med oregelbundna slag om vartannat. Frågan är om det ska bli min död eller om terapin ska hjälpa mig att förstå att det bara handlar om min mentala hälsa. Jag hoppas på det sistnämnda. Jag skulle ge vad som helst för att slippa den dagliga panik- och dödsångesten. Förutom att dö. Jag vet inte om psykologen kan hjälpa mig, men jag måste ge det en chans. Nu eller aldrig!

Listan

2008-02-04T11:52:00.000+01:00

Hämtad från http://smultronrosen.blogg.se/

Höger- eller vänsterhänt: Höger
Humör just nu: Ångest p.g.a hjärtklappning
Favoritgodis: Chokladpraliner
Är det nåt du absolut inte äter: Lever och fiskbullar
Kläder just nu: T-shirt och mysbrallor
Musik just nu: Just nu njuter jag av tystnaden
Vad sa du senast: Sov gott till William som skulle ta sin förmiddagslur
Om du var tvungen att leva i en annan tidsepok, vilken skulle du välja då: Jag vet inte, men jag skulle nog velat prova på att leva bland indianerna innan de blev placerade i reservat
Sommarplaner: Det blir nog England skulle jag tro
Är du bra på matte: Inte alls
Fisk eller badkruka: Badkruka, om det nu inte är 28 grader i vattnet :-)
Saft eller alkohol: Saft, får hjärtklappning av alkohol numera och kan inte sova
Längd och vikt: 1,70 och ca 57 kg
Hur många kuddar sover du med: 1 hög
Favoritväder: Sol
Om du var fast på en öde ö, 3 saker att ta med dig?: Sambon, sonen och kudden :-)
Spelar du nåt instrument: Nej
Morgon- eller nattmänniska: Dagmänniska
Sparare eller slösare: Fröken Slösa
Vem är viktigast för dig: Jag kan inte välja mellan sambon och sonen
Bästa film: The Green Mile är en av mina favoriter
Tror på liv på andra planeter: Varför skulle vi vara de enda?
Kommer du ihåg din första kärlek: Ja, fast min sambo är den största kärleken
Älskar du henne/honom fortfarande: Nej
Har du några homosexuella vänner: Ja
Tror du på mirakel: Ja
Tror du på att det är möjligt att vara trogen för alltid: Ja
Ser du dig själv som tolerant mot andra: Jag försöker
Ser du på kärleken som ett misstag: Varför skulle jag göra det?
Hur många barn vill du ha när du blir stor: Tre, men jag hoppas i alla fall på två
Bio eller promenad: Bio
Är du kittlig: Ja, fy!
Snarkar du?: Om jag är förkyld
Rädd för insekter?: Ja, faktiskt
Äckligaste insekten: Spindel
Största svaghet: Gråter när jag blir arg
Det här är jag bra på: Att vara omtänksam
Bästa bok?: Vet inte
Om du fick välja en superkraft, vad skulle du välja?: Att kunna vända ont till gott
Chips, morötter eller godis?: Godis (choklad)
Pizza eller hamburgare?: Hamburgare
Skriver du dagbok?: Bloggar
Har du nån flickvän/pojkvän?: Sambo och blivande man hoppas jag :-)
Tänker du någonsin tatuera eller pierca dig?: Har periodvis tänkt på en liten tatuering, men jag vet inte om det någonsin blir av. Det känns inte så viktigt
Stökigt eller välstädat?: Välstädat!
Gungar du på stolen?: Nej, varför skulle jag göra det? :-)
Skulle du någonsin få för dig att hoppa bungy-jump?: Aldrig i livet
Vilken hand håller du gaffeln i?: Vänster
Hur många syskon har du?: Två äldre syrror
Vad är du mest rädd för?: Att något ska hända mig och min familj
Saltar du på maten?: Försöker låta bli
Gillar du att sjunga?: Ja
Vilket gymnasieprogram går/gick du och varför?: Handel- och kontorslinjen. Som barn ville jag bli kontorist som mamma HA, HA, HA
Anser du att du är stark?: Ja, trots allt
Brukar du sola?: Nej, inte nu när solen är så stark. Förr om åren gjorde jag alltid det
Vad gör du om du får hicka?: Försöker hålla andan
Har du komplex och för vad?: En jädra massa :-)
Röker du?: Nej, slutade för massor av år sedan och tänker aldrig mer röka en cigarett
Snusar du?: Nej, men prövade som nyfiken tonåring
Använder du knark?: Skulle aldrig falla mig in!
Kaffe, te eller inget?: Te
Har du en besatthet?: Choklad i de flesta former

Vår älskade lilla William

2008-02-01T18:23:00.000+01:00

Det var en gång en liten flicka, del 2 "Misshandeln"

2008-02-01T07:58:00.000+01:00

Flickan skulle fylla sju år. Mamman och den mörkhårige mannen hade beslutat sig för att köpa ett hus tillsammans utanför stan. Flytten gick till ett stort vitt tegelhus med bruna fönster och bruna tegelpannor. Flickan fick ett eget rum på övervåningen innanför mammans och mannens sovrum. Det fanns så många rum och det gjorde flickan lite rädd. Helst den inredda lite mörka källaren kändes skrämmande. Trädgården var stor och där fanns flera äppelträd och ett kinesiskt körsbärsträd som blommade i en vacker rosa färg. Det fanns även ett stort träd på baksidan som hade ett enormt lövverk som hängde ända ner till marken. Som gjort för att gömma sig under. På ena sidan huset bodde en barnfamilj. På andra sidan huset fanns en ödetomt med vild växtlighet där man kunde samla sniglar. På baksidan fanns en elstation och där brukade flickan gena för att springa ner till chokladfabriken på andra sidan vägen. I huset mitt emot bodde flickans blivande dagmamma. En barsk men vänlig kvinna med stort lockigt mörkbrunt hår och med bruna glasögon i plast som var enorma. Längre ned på gatan bodde Anna som skulle komma att bli flickans vän och där fick hon senare en tillflyktsort. Hemma hos Anna gjorde flickorna hemmagjord läsk och Anna visade sin mammas och låtsaspappas sexleksaker.

Flickan började skolan och mamman fick följa med. Flickan vågade inte vara själv i skolan. Mamman fick ta ledigt från jobbet och följa med de första veckorna. En dag blev mannen, utan att flickan förstod varför, rasande och slog mamman. Mamman låg på soffan i vardagsrummet och grät och skrek medans mannen hamrade på henne med sina hårda knytnävar. Flickan stod en bit bort och grät hysteriskt. Hon försökte vid något tillfälle hindra mannen som knuffade bort henne och forsatte misshandeln. Något brast inom flickan och det som hände var som en film som utspelades framför henne. Hon var maktlös där hon stod. Hennes älskade mamma fick ta emot de hårda knytnävarna om och om igen. Flickan mådde inte bra. Ibland låtsades hon att hon var sjuk och låg framålutad över toalettstolen och försökte kräkas. I skolan matvägrade hon ofta. Skolfröken satt ofta kvar med flickan och tvingade i henne maten tills att hon nästan kräktes. Mamman fick höra om matvägran och skolfrökens sätt att hantera det. Mamman gillade inte skolfrökens metoder och efter ett möte mellan dem blev flickan lämnad ifred.

Mamman var väldigt pysslig och tänkte göra lite fint i garaget en dag genom att sätta upp en gardin. Flickan fick vara med och både mamman och flickan var på glatt humör. Plötsligt kom mannen in i garaget och betraktade det som pågick. Av någon anledning blev mannen rasande och gav sig på mamman som fick ta emot stryk över motorhuven på bilen. Flickan blev förtvivlad och grät, men kunde inte göra något. Så här fortsatte det gång på gång.

Livet gick på något sätt ändå vidare. Flickan trivdes i skolan och fick flera nya vänner. Bland annat en bästa kompis, Linda. Linda hade en stor lycklig familj. Flickan trivdes så bra hos Linda att hon ville flytta dit.

Mamman och mannen köpte en husvagn och verkade se fram emot kommande semestrar. Flickan hade bara ont i magen. De kommande husvagnssemestrarna blev ingen avkoppling för flickan. Hon var hela tiden på spänn. När som helst kunde mannen bli aggressiv och ge sig på mamman. Det var bara en tidsfråga. Till sist orkade inte flickan att vara hemma för att försöka skydda mamman. Hon orkade inte längre att vara vittne till misshandeln. Flickan tillbringade allt mer tid med Anna och Linda och såg till att sova över hos dem så ofta hon kunde.

I slutet av tredje klass bestämde sig mamman och mannen att sälja huset och separera. Flickan blev lättad över beslutet. Hon slets upp med rötterna igen för att börja ett nytt liv i stan. Återigen visste hon inte så mycket om vad som hände. Hon trodde ändå att livet skulle komma att bli bättre. Flickan hade fel, men det visste hon inte just då.

(Anna och Linda är påhittade namn)

William 8 månader

2008-02-01T07:33:00.000+01:00

William är nu åtta månader. Han har nu, från att ha varit en tanig liten bebis som legat under den understa tillväxtkurvan, vuxit ordentligt och kurvan pekar stadigt uppåt. Till skillnad mot förut känns det nu som en fröjd att gå till BVC. Igår var det dags för ett nytt besök och han vägde då 8.5 kg och var 71,5 cm lång! Han ökar lika mycket i vikt som han växer på längden. Han sitter nu stadigare och stadigare. Ibland druttar han på näsan när han försöker ta sig från sittande till krypställning. Då blir han rejält ledsen, men då finns jag där och vaggar och tröstar. I förrgår började han åla framåt istället för bakåt och han går nu upp på alla fyra och står där och vaggar. Det börjar verkligen bli dags att barnsäkra hemmet och jag måste gå på sambon om det. Grindar ska upp i trappan, petskydden för eluttagen ska dit, lådspärrar måste inhandlas och vi måste gå igenom huset för att se vad som mer måste åtgärdas. Sambon och jag är överrens om att inte plocka bort prydnadsföremål. Vi vill åtminstone försöka lära William vad som är tillåtet att röra och inte röra. Det kan annars bli spännande för honom att ge sig på saker när vi är bortbjudna. William börjar också ha fler ljud för sig, men mest är det "da da da" och "ba ba ba" som gäller. I förrgår satt han bredvid mig som hade laptopen i knät. Jag hade gett honom en del leksaker och han hade även fått ett par fjärkontroller och min mobil att studera. Det hjälpte inte :-). Han ville åt laptopen och jag vet inte hur många gånger jag sa "Det är mammas, här har du dina saker". Han tyckte att det var så kul att kika lite lurigt på mig och sen kasta sig över laptopen. Sedan skrattade han bara åt mig när jag sköt bort honom och upprepade att laptopen var min. Vilken liten luring :-). Just nu sover han. Sambon och jag har konstaterat att vi har haft en sådan tur. Han somnar mellan åtta och nio på kvällen och vaknar vid åttatiden på morgonen. Han är så duktig våran kille och vi älskar honom över allt annat!

Första pulkaturen

2008-01-29T12:51:00.000+01:00

I söndags passade vi på medan det ännu var snö på backen. Fram åkte den gulliga rosa pulkan (lånad av syrran) och ett fårskinn. Vi tog en promenad runt Stångån i den bitande blåsten. William såg väldigt skeptisk ut och vi konstaterade att han nog behöver vara äldre för att uppskatta pulkaåkningen :-).

Med tandborsten i högsta hugg

2008-01-29T12:43:00.000+01:00

De två små framtänderna i underkäken är nu halvvägs uppe och snart är det dags att börja borsta. William gillar att köra runt tandborsten i munnen och gnager frenetiskt. Det verkar lovande inför den kommande tandborstningen :-).

Mammas årsdag

2008-01-28T22:35:00.000+01:00

Älskade mamma. Idag är det på dagen tre år sedan du lämnade oss. Det finns en hel del oklarheter, men hur allting än var så förlåter jag dig. Du visste helt enkelt inte bättre och du försökte göra ditt bästa. Jag minns hur vi skrattade tillsammans så att tårarna rann. Jag minns våra upptåg och dyra shoppingrundor. Jag minns hur du alltid fick mig att känna mig välkommen hem igen. Jag minns stunder då vi plockade svamp eller blåbär. Jag minns din omtanke när du ofta skickade med mig lunchlådor hem att äta på jobbet. Jag minns hur du läxade upp min lågstadiefröken som försökte tvinga i mig skolmaten tills att jag nästan kräktes. Jag minns hur du läxade upp tandläkaren som försökte tvinga mig att dra ut tänder. Jag minns alla fina presenter jag fått av dig. Jag minns hur du tröstat mig när jag varit olyckligt kär. Jag minns våra korsordsstunder vid köksbordet. Jag minns hur vi småretades med varandra. Jag minns att du sa att du tyckte om mig. Jag minns alla vykort du skickat med texten "Till min gulliga lilla tjej". Jag minns att du älskade rosa rosor. Jag minns dina varma kramar. Jag önskar att du fanns här så att jag kunde krama dig. Ibland kramade jag dig så hårt och länge att du skruvade på dig. Jag var så rädd att förlora dig och jag ville att du skulle veta att jag förlåtit dig. Jag förlorade dig till sist och det gör så ont. Så ont. Du borde ha fått leva och se William växa upp. Du ville så gärna att jag skulle få en pojke eftersom att mina systrar enbart fick flickor. Jag minns hur du sa "Du får stå för pojkarna". Här är han nu lilla William, utan både mormor eller morfar. Jag lovar att jag ska visa honom vem du var och vi ska tillsammans lägga blommor på din grav. Jag saknar dig så mamma! Jag hoppas att du har det bra på den andra sidan. Kramar från din yngsta dotter

Det var en gång en liten flicka, del 1 "Skilsmässan"

2008-01-28T00:33:00.000+01:00

Flickan var fem år och skulle fylla sex det år hennes mamma och pappa skiljdes. Hon minns en dag hos mormor då något var i görningen. Hon fick inte reda på vad som hände. Det hon minns härnäst är en lägenhet i en annan stad. Huset hon bott i från födseln var borta för alltid. Det finns ett vagt minne av den man som visade sig bo i lägenheten. En normallång, mörkhårig man i början av de fyrtio med rund mage. Flickan har inte så många minnen från lägenheten, men två minnen är starka. Det ena handlar om att flickan är sjuk och hemma från lekis. Mormodern är barnvakt och har lagat spenat till lunchen. Flickan är svullen i halsen och har svårt att svälja. Mormodern hotar med att åka hem och lämna flickan ensam om hon inte äter upp maten. Det hjälper inte, det gör för ont att svälja. För att visa flickan att det är allvar tar mormodern på sig kappan och går ut från lägenheten. Kvar sitter flickan vid köksbordet och hulkar och gråter. Mormodern kommer tillbaka efter ett tag, men skadan är redan skedd. Det andra minnet är ännu starkare. Flickan blir vittne till hur den mörkhårige mannen med den runda magen skriker på mamman. Han börjar jaga mamman runt i lägenheten och fångar henne mitt i ett dörrhål. Han stänger till dörren om mamman och klämmer åt så att hon skriker i högan sky. Flickan är skräckslagen och gråter och gråter. Det här var bara början. Ytterligare tre års misshandel skulle komma och flickan blev vittne till misshandeln gång på gång.

Fnissyoga

2008-01-28T00:12:00.000+01:00

Ikväll var jag och yogade på Friskis igen med min kusin. Jag förstår inte! Varje gång är vi trötta och så snart vi tittar på varandra fnissar vi som ett par tonårstjejer. Vi försöker verkligen göra vårt bästa, men det är inte så lätt att få till alla rörelser. Vi anstränger oss, kvider lite, tittar på varandra för att se hur det går. Och vi kan bara inte låta bli att fnissa när vi ser hur vi kämpar :-). Det räcker med att kursledaren nämner alla de namn som yogarörelserna har. Höjdpunkten kommer alltid när vi ligger med benen högt och rakt upp i luften samtidigt som vi lyfter upp halva ryggen och höfterna. Det är rätt svårt att ligga så och medan vi kämpar säger ledaren - Den här övningen är föryngrande sägs det. Jag kläcker med låg röst till kusinen -Jisses, säg inte så! Då kommer jag ju alltid att behöva ligga så här och sen är det kört. Fnissandet börjar och kulminerar och jag får bita mig hårt i läppen för att inte gapskratta. Är vi inte helt otroligt barnsliga? :-) Det tror jag att vi är, men kul det har vi varje gång :-D.

Helgen så långt

2008-01-26T23:01:00.000+01:00

Igår natt vid tvåtiden hämtade sambon en kompis från England vid Resecentrum. Jag sa till honom att vara tyst för att inte väcka William. Vad händer? In kommer två fnissande killar som går på rundvandring i huset (kompisens första besök i huset) och till och med passerar sovrummet där jag ligger i sängen. Jag skyndade mig att vända ryggen till för att låtsas att jag sov :-). Skulle jag annars legat där och vinkat till kompisen? Hello! Efter rundvandringen kokar de té och sätter sig i köket och babblar. Det gick bara inte att sova. Vid tre gav jag upp. Jag hade ingen lust att hojta till sambon att vara tyst. Killarna som umgåtts sen barnsben träffas ju inte så ofta. Så jag var smart! Jag "råkade" tappa väckarklockan i golvet. Väckarklockan gick nästan sönder, men det gav effekt. Jag hörde sambon säga att det kanske var dags att krypa till kojs. Äntligen! Tänkte jag. Vad sambon skrattade när jag berättade att jag knuffat väckarklockan i golvet för att få dem att gå och lägga sig :-).

Idag sov vi (vilade) länge, åt frukost vid lunchdags och såg lite på en film som heter War. I övrigt har vi inte gjort så mycket under dagen. Ikväll var vi ett gäng på nio personer som var ute och åt på thairestaurang. Maten var god, men servicen rätt usel. Efteråt gick vi vidare till en pub. Jag försökte ta med William, men volymen var lite hög och jag och William begav oss hemåt. Sambon är nu ute på puben, men har lovat att ta sista bussen hem framåt ettiden. Jag hoppas att han kommer hem då. Jag har haft en massa panik- och dödsångest på sistone och det känns jobbigt att vara själv då. Just nu ligger William i vår säng och jag tänkte krypa ner om en stund och snusa lite på honom innan jag försöker sova.

Lönesamtal

2008-01-26T14:38:00.000+01:00

Igår hade jag också lönesamtal på jobbet med min närmaste chef. Det kändes lite pirrigt innan. Jag hade svårt att hitta bra argument för en juste löneökning. Just nu befinner jag mig i en helt annan värld. Jag vill inte ens höra talas om jobbet. Att tänka på att börja jobba får mig bara panikslagen. Jag skulle ju så gärna vilja göra något annat. Och hur ska jag kunna skiljas från William? Visst, det är sex månader kvar och jag hinner kanske att tröttna på att gå hemma. Men att tänka på att gå tillbaks till samma sysslor som tidigare känns inte helt lockande. Inte nu i alla fall. Det sa jag såklart inte till min chef. William fick följa med på lönesamtalet och låg delvis i vagnen och satt delvis i mitt knä. Det funkade bra. Min chef började med att gå igenom, punkt för punkt, listan kallad "Bedömning av kriterier för lönesättning. Jag fick höra en hel del positiva saker som att jag är en kvalificerad medarbetare som levererar hög kvalitet, är flexibel, har en positiv inställning, är organiserad, bra på att leda mig själv, har utvecklats bra i arbetet och är en bra representant för företaget. Wow! Säger jag bara! Det var precis vad jag behövde höra. I våras slet jag häcken av mig och visade verkligen framfötterna. Det vet jag. Priset jag betalade var min hälsa. Jag hamnade på sjukhus efter att ha fått hjärtflimmer. I efterhand tycker jag inte att det var värt det, men nu kommer skörden. En hel massa lovord och en bra löneökning. Jag hade inte väntat mig en större löneökning nu medan jag går hemma. Tydligen vill de uppskatta mig och få mig att återvända sporrad till jobbet. För visst blev det en morot att komma tillbaka och försöka göra ett bra jobb. Att sadla om får kanske vänta :-). Efteråt gick vi ut och lunchade och på vägen hem kände jag mig både glad och nöjd. En bra dag helt enkelt :-).

Besök på förskola

2008-01-26T12:16:00.000+01:00

Igår besökte vi en förskola som heter Vittra i samma område där vi bor. En förskola som jag bara har hört positiva saker om. Det är en friskola och i samma byggnad ligger både förskola och grundskola. Så när barnen gått klart förskolan är det bara att börja grundskolan vägg i vägg. De arbetar efter en speciell metod som heter Montessorimodellen.

Så här står det att läsa om Vittras verksamhet:

Vittras idé är att skapa ökade livschanser genom utbildning och lärande. Vår strävan och vår önskan är att alla barn och ungdomar ska få möjlighet att växa - bli självständiga och reflekterande människor med goda kunskaper och färdigheter inför livet.

De teoretiska utgångspunkter som leder oss i vårt arbete har sin grund i tidigare pedagogers och forskares insikter. Genom att ta vara på dessa kan vi själva skapa en stabil grund som vår egen pedagogiska vision kan vila på.

Maria Montessori (1870-1952) var Italiens första kvinnliga läkare. Hon fann att barn under sina olika mognadsstadier, som hon kom att benämna ”känsliga" eller "sensitiva" perioder, är speciellt mottagliga för olika slags kunskap.

Det finns en hel massa att läsa om deras verksamhet och modell. Det känns som att jag har bestämt mig för att ansöka om en förskoleplats där för William. Håll tummarna för att vi får en plats!

Är det någon som hört positiva/negativa saker om Vittra så tar jag gärna emot det genom era kommentarer!

En mysig dag i Norrköping

2008-01-25T07:38:00.000+01:00

Idag bestämde jag mig för att ta en tur till Norrköping. Babyland hade kampanjdagar med kraftigt nedsatta priser. Vi har länge tänkt att skaffa en större bilbarnstol till William och Babyland hade ett erbjudande om att få köpa två för 1.995 kr (ord. pris 3.590). Det var kaotiskt i butiken. Den första halvtimman det var öppet var det tydligen folkstormning och alla ville handla bilbarnstolar. Jag tog en chansning och åkte dit, men var inte på plats förrän vid elva och visste inte om det skulle finnas några kvar. Som tur var så fanns det ett antal kvar och en trevlig man i butiken tog, trots en massa kunder, god tid på sig att visa mig bilbarnstolarna. Jag passade också på att fråga om det gick att få köpa en sulky som skulle vara nedsatt endast på lördag. Det känns ju lite onödigt att behöva åka två gånger tur och retur Norrköping inom ett par dagar. Mannen skruvade på sig, men gav med sig till sist :-). Jag köpte dock inte sulkyn i annonsen eftersom den inte kommit hem ännu. Däremot hade de en likvärdig som verkade vara ännu bättre och jag fick den till samma pris inklusive en skötväska. Det blev två bilbarnstolar av märket AKTA GRACO. Den på första bilden heter DuoFlex XTP och kan användas från 6 månader upp till 4-5 år. Den större modellen, Junior Plus, liknar den på andra bilden (RallySport) och används från 4 års ålder. Eller om det till och med är samma :-). Sulkyn är av märket Carena och ser ut som den på bilden fast jag valde svart. Jag kunde heller inte motstå att köpa ett skötunderlägg i serien Tarok, den med hästarna. Vi har ju sedan tidigare spjälsäng, spjälsängsskydd och lakan i serien Tarok och jag är helt såld på dem. Det blev också en del småpryttlar som skedar, pipmugg, set med borste och kam och en pekbok. Innan jag åkte ringde jag min underbara jobbarkompis M som också är mammaledig och bor i Norrköping. Jag tipsade henne om Babylands kampanj och vi mötte upp i affären. William och M:s lilla dotter Siri satt bredvid varandra i sina bilbarnstolar och väntade på att vi skulle avsluta shoppingen. Efteråt åkte vi till ett lunchhak i stan och åt ärtsoppa med pannkakor. På lunchhaket satt ett gäng gamla gubbar som kommenterade Siri och William. De var ett underbart gäng gubbar som var riktigt pratglada och trevliga. Ett sån´t trevligt lunchhak har vi inte i Linköping. Här ska det vara så märkvärdigt. Vi lider av "näsan-i-vädret"-syndromet. Tacka vet jag alla trevliga människor i Norrköping :-). M är en sån fin och omtänksam vän! Hon har alltid tid att umgås, prata och pyssla om nära och kära. Jag saknar att vi inte bor i samma stad, men det är inte så långt emellan och vi försöker ses så ofta vi kan. Efter lunchen åkte vi hem till M och fikade på hennes goda hembakta Drömmar. Vi babblade mycket som vanligt och det är alltid svårt att skiljas åt för att vi har så mycket vi vill prata om :-). Vi hade en jättemysig dag tillsammans! På motorvägen hem kände jag mig glad och nöjd och omtänksamma M ringde mig i bilen hem för att kolla läget. Stor kram till dig M för att du finns där och är sådär alldeles underbar! Puss! :-)

Mammaträff

2008-01-23T23:24:00.000+01:00

Igår var det dags för mammaträff igen. Vi skulle ha varit nio mammor med bebisar men blev sju. Det kommer nog alltid att inträffa saker som att barn blir sjuka och mammor som inte fått sova ordentligt. Denna gången träffades vi hemma hos oss på förmiddagen. Det blev ett härligt kaos som vanligt :-). Barnvagnar stod parkerade utanför med sovande bebisar. Babyalarm blev utplacerade för att höra bebisar som vaknade. Barnvagnar stod parkerade i entrén. Filtar var utlagda på golvet. Leksaker blev utspridda överallt. En del barn satt eller låg och lekte medan andra barn blev matade i köket eller bytta på. Vissa barn skrattade, andra gav ifrån sig höga skrik och en del var lite gnälliga av trötthet. Mitt i allt härligt kaos bjöd jag på indisk kryddstark tomatsoppa med räkor, tärningar av persikor och klippt gräslök som frästs ihop. Det blev tydligen en succé och flera frågade efter receptet. Senare blev det kladdkaka med vispgrädde till kaffet. Den sista mamman gick hem vid tretiden och jag ställde mig att betrakta förödelsen. Nejvars, jag skojar bara! Så illa var det inte. Nog fanns det en del använda tallrikar, glas, bestick och grytor som samsades med tomma barnmatsburkar och annat. Jag körde diskmaskinen ett par gånger och tog ett varv med dammsugaren. Sedan sjönk jag ner i soffan med laptopen och en bit kladdkaka med vispgrädde (jag som har lovat mig själv att dra ner på allt onyttigt :-)). Jag pustade ut och kände mig väldigt nöjd där jag satt :-). Jag gillar verkligen det härliga kaoset som blir när vi träffas och jag ser redan fram emot nästa gång!

Allt är bra i mitt liv

2008-01-23T16:58:00.000+01:00

I livet utan slut, där jag nu befinner mig,
är allt perfekt, helt och fulländat.
Det förflutna har ingen makt över mig,
därför vill jag lära mig att förändras.
Jag ser det förflutna som nödvändigt
för att vara där jag är idag.
Jag är villig just nu
att börja städa rummen i mitt mentala hus.
Jag vet att det är betydelslöst var jag börjar,
och därför börjar jag med de minsta
och lättaste rummen,
och på så sätt ser jag resultaten snabbare.
Det känns spännande att vara mitt i detta äventyr,
ty jag vet, att jag aldrig kommer att gå igenom denna
speciella upplevelse igen. Jag frigör mig.
Allt är bra i mitt liv.

Denna text som är hämtad ur Louise L. Hay´s bok "Du kan hela ditt liv" tillägnar jag alla som har det svårt. Alla som har upplevt en förlust och befinner sig i mörkret. Hur tufft det än känns, så går livet vidare. Du kommer att gå starkare än någonsin ur din situation. Tro mig! Det finns en mening med allt som händer. Ingenting sker enbart av en slump. Allt är bra i ditt liv.

Att dricka välling på egen hand

2008-01-22T16:26:00.000+01:00

Som av en ren slump kom jag igår underfund med att William kan hålla flaskan på egen hand. Vi hade varit på babysimmet och William var väldigt trött och gnällig. Jag hade gett honom hälften av innehållet i omklädningsrummet och han verkade nöjd. Jag lade ner honom i vagnen och medans jag klädde på mig ytterkläderna stod vällingflaskan i vagnen. Plötsligt tar han tag i den och börjar äta och jag bara stod och stirrade. Sambon har försökt få honom till det ett par månader och brukar skoja och säga att han är lat som vill låta oss hålla flaskan. Jag fotade honom med mobilen och skickade till sambon på jobbet som blev glatt överraskad. På kvällen fick sambon själv se med egna ögon. Kanske är William lite bekväm som nu ibland håller flaskan och ibland vill att vi ska hålla :-). Eller också tycker han bara att det är mysigt att bli matad. Här är bildbevis i alla fall :-).

Att sitta på egen hand

2008-01-22T16:12:00.000+01:00

Våran lilla William sitter nu allt stadigare på egen hand och verkar väldigt nöjd. Han kan sitta och leka med sina saker en bra stund. Ända tills att han inte når en leksak, tippar över och hamnar i en konstig ställning. Då får mamma rycka ut och sätta honom upp igen :-).

Kväll på tu man hand

2008-01-20T22:33:00.000+01:00

I fredags åkte vi till min syster i Åtvidaberg med William. Jag hade packat alldeles för mycket, men så är jag ju en kycklingmamma. Det blev många "ut i fall att-grejor". Jag lämnade honom med tungt hjärta och kände mig ledsen i bilen på vägen hem. Min syster är helt underbar med honom och jag har inte behövt oroa mig. Däremot blev saknaden väldigt stor. Sambon och jag var ute och åt indiskt på Yogi och efteråt gick vi på bio och såg Arn. En film som var mycket bättre än vad jag tänkt. Jag kunde inte låta bli att fälla en tår när en kvinna i filmen blev fråntagen sitt barn. Usch vad hemskt! På vägen hem från bion sa plötsligt min sambo att han saknade William och det stack till i bröstet av längtan efter honom. Vi kom hem vid ettiden och stöp i säng efter en mastig vecka. När jag vaknade dagen efter kunde jag knappt bärga mig innan det var dags att åka och hämta William. Det stormade rejält på morgonen och jag blev rädd att vi inte skulle kunna ge oss ut, men som tur var så mojnade vinden. Min syster sa att han varit en mönsterbebis och sovit hela natten. De fick till och med väcka honom halv tio på förmiddagen :D. Han hade ätit ordentligt och varit så snäll. Då har vi klarat av den första prövningen med att vara utan William en natt och nu hoppas jag att det dröjer tills nästa gång :-).

Till alla olyckligt gifta

2008-01-20T22:13:00.000+01:00

I fredags fick jag ett sms från en gammal beundrare. Han hade spårat mig via internet och skrev att han aldrig slutat tänka på mig och att han saknade mig. Minst tio år sen var det vi jobbade tillsammans. Han var då sambo och hade två små barn. Jag kunde bara inte inleda ett förhållande med honom med tanke på hans familj. Idag är jag glad att jag stod emot. Idag är han gift med samma tjej och han skrev i ytterligare ett sms att han är gift men olycklig och att det är jobbigt. Tro fasen att han är olycklig idag om förhållandet var dött redan för tio år sedan. Varför lämnade han henne inte? Det har jag svaret på. Trygghet och så det klassiska "för barnens skull". Tror inte ni alla gifta olyckliga där ute att det vore mycket bättre "för barnens skull" om ni separerade. Nu menar jag inte att ni ska ge upp med en gång! Naturligtvis inte! Men som i den här killens fall, så har han varit olycklig i så många år. Visst, han har tänkt på sina barn. Det är bra! Fast samtidigt hade han tänkt att vänsterprassla med mig! Hur bra är det? Jag vet att han skulle göra exakt samma sak idag. Han vill ha lite krydda i tillvaron genom att vänsterprassla, men han kommer inte att lämna sin fru och sina barn. Aldrig! Han är för vek. Troligtvis känner hans barn av att mamma och pappa inte är lyckliga tillsammans för det gör barn. Nu är han tio år äldre och ännu mer olycklig. Tänk vad livet hade kunnat se annorlunda ut för honom. Jag skrev tillbaka och bad att han skulle tänka över sin situation. Att för en gångs skull tänka på sig själv. Jag skulle inte vilja vara tillsammans med någon som är olycklig med mig. Never! Så alla ni gifta olyckliga människor därute. Tänk er för! Ge inte upp för lätt, men stanna inte heller kvar i ett förhållande som gör dig olycklig. Vem mår bra av det? Ingen. Jag vill bara tillägga att jag också skrev till honom att jag är sambo, har en liten son, är lycklig och inte har några andra planer. Också att min sambo har fått läsa alla sms. Vi har inga hemligheter för varandra. Min lilla familj får ingen skada. Min lilla familj som jag älskar över allt annat.

Bojkotta facebook part 2 :-)

2008-01-17T17:10:00.000+01:00

För större bild, gå till http://www.explosm.net/db/files/Comics/Kris/new.png

Veckorapportering

2008-01-17T16:28:00.000+01:00

Det har varit en hektisk vecka. I måndags var vi på babysim och på kvällen var jag och tränade yoga på Friskis. Äntligen har jag tagit mig i kragen och köpt ett träningskort! Yogan var bra, men vad jag har stelnat till. Det krävs nog en hel del träning för att få mig i form :-D. Tisdagen spenderade jag tillsammans med min underbara jobbarkompis M och hennes lilla dotter Siri som nu är sex månader. Vi började med att luncha hemma hos oss och efteråt tog vi oss ned på stan för att shoppa lite barnkläder på rea. Efteråt var vi lite trötta och tog en fika på Chocolat. De har underbart gott fikabröd. Igår var William och jag på mammalunch/fika ute i Ekängen. Vi var sju mammor med bebisar den här gången också. Det var jättetrevligt att träffa tjejgänget som vanligt och vi fick god lunch och fika. Nästa vecka kommer gänget hem till oss och det ser jag fram emot. Idag har vi varit på en förhandsvisning hos en fotograf för att beställa bilder på William sedan vi var där på sexmånadersfotografering. Jag har nu beställt ett album med sexton bilder och två förstoringar och det ska bli spännande att hämta ut bilderna om några veckor. Efteråt tog vi en runda på stan och det blev lite mer kläder till William och en hämtlunch från Sukothai. Väl hemma var William jättehungrig och trött och efter lunchen slocknade han och har nu sovit i hela två timmar. Natten som var sov han inte speciellt mycket. Han var ledsen och det beror antagligen på tänderna som är på väg. Jag bar in honom till oss och det slutade med att ingen av oss sov speciellt bra. Vid tretiden bar jag in William till sin säng igen och efter det lyckades jag får lite sömn i alla fall. Imorgon ska jag och sambon, som överraskade mig med att ta ledigt från jobbet, åka med William till min syster i Åtvidaberg. Vi har nu beslutat oss för att tillbringa en kväll på tu man hand och nu har jag vant mig lite vid tanken på att vara ifrån William en natt. Så imorgon kväll blir det att äta ute och vi tänkte även passa på att gå på bio. Är det någon som har pejl på om det går några bra filmer? Tipsa gärna!

Tand nr 2

2008-01-15T21:42:00.000+01:00

Igår förmiddag busade jag med William i sängen. Vi brukar leka titt-ut med täcket :-). Rätt som det var böjde han ner huvudet och bet mig i handen. Det var ganska vasst och jag fick för mig att kolla hur långt den första tanden kommit och där var den. Tand nummer två! Man kan bara se toppen på de båda tänderna, men de är på gång. Inte så konstigt att han ska bita på allt och är lite kinkig. Det är en spännande tid nu.

Ny biosoffa

2008-01-15T20:44:00.000+01:00

I söndags gjorde vi ett impulsköp. I vår inredda källare som vi håller på att inreda till biorum med filmduk och projektor står nu en ny biosoffa. En svart svängd skinnsoffa med med fällbara ryggar och fotstöd på ytterkanterna och drickahållare och förvaringslådor mellan sätena. Det tillhörde också en stor fotpall så att de som sitter i mitten också kan slänga upp fötterna. Nu är det bara svarta gardiner och lite mysig inredning med biokänsla som saknas. Nu hoppas vi på många biokvällar framöver med inbjudna gäster!

Fallolycka nr 2

2008-01-14T17:26:00.000+01:00

Helt otroligt! Den här gången var jag inte med. William satt i sin leksaksbil (eller vad jag nu ska kalla den), en annan variant av en bobbycar kan man kanske säga. Jag stod bredvid och lagade mat och trodde att jag hade full koll. Rätt som det är hör jag en duns och ett skrik alldeles bredvid mig. William hade lutat sig åt sidan och bilen vippat. Han blev jätteledsen och jag kände mig som en dålig mamma. Vad fort olyckor händer. Jag som trodde att bilen var säker. Ibland tror man att man har full kontroll men icke. Stackars William har nu ett blåmärke i pannan, men verkar inte fått några men av det. Vi har nu använt bilen lite mindre vilket är synd för att den är en storfavorit. Han är lite liten för den egentligen, men det har ju gått bra tidigare. Vi får nog vakta honom helt och hållet när han använder den nästa gång. Nu får det vara nog med olyckor!

Att klara av att lämna bort sitt barn för en natt

2008-01-11T12:41:00.000+01:00

Nu tycker ni kanske att jag är fånig men det får jag ta. För mig är det att försöka klara av att lämna bort honom för en natt. Min ena syster har erbjudit sig att se efter honom nästa fredag till lördag. Först tänkte jag att det var en bra idé att sambon och jag äntligen kan få komma ut på egen hand. Vi har fortfarande inte firat vår tvååriga förlovningsdag och jag skulle gärna gå på bio. Ju mer det närmar sig så känner jag lite panik inför det. Min syster är jättego´mot honom och en bättre barnvakt finns inte. Dessutom är både hennes man och hennes två döttrar som är i tonåren väldigt engagerade i William. William kommer inte att tykännas, det vet jag. Nej, det handlar om hur JAG ska klara av det. Jag vet att det måste ske någon gång och det är bra att veta att det fungerar. Jag får ta ett snack med sambon ikväll för att bestämma om det ska bli av eller inte. Tänk att det kan kännas så jobbigt! Är det bara jag som är så här fånig? :-)

Att upptäcka världen

2008-01-11T12:31:00.000+01:00

William håller på att utforska världen. Han ålar baklänges tills att det tar stopp. Sedan gör han en helomvändning och fortsätter bakåt tills att det tar stopp igen. Så kan han hålla på länge. Han är för himla söt i sin lilla Swedenoverall han fått i julklapp av ena syrran och hennes familj. Just nu sover han sin förmiddagslur och jag passar på att betala räkningar, blogga, chatta med sambon på jobbet och jag ska snart gå och klä på mig :$.

Badkillen

2008-01-10T17:38:00.000+01:00

Vår lilla kille älskar att bada och babysimmet är populärt. Igår kväll fick han bada med sambon medans jag hejade på och fotade lite. Han var jättetrött under simmet, men höll skenet uppe och sprattlade med ben och armar. Vi har inte börjat dyka med honom ännu, men vi förbereder honom genom att räkna till tre och blåsa honom i ansiktet innan vi låter honom doppa ansiktet. Han verkar inte reagera på det så mycket och det ska bli spännande att se hur han reagerar på framtida dyk. Visst är han väl söt i den lilla simringen :-).

En händelserik tid

2008-01-10T17:23:00.000+01:00

Imorse efter att jag gett William sin välling ställde jag honom upp i knät. Han är alltid snabb med att vilja komma upp efter att han ätit klart. Han började då göra en massa läten som aldrig förr. Da-da-da och en massa andra gullig ljud kom som i långa meningar. Han har tidigare bara hållit på med sina höga skrik och prutt-ljud. De senaste dagarna har prutt-ljuden utökats med ett "da" på slutet och helt plötsligt verkar han ha kommit på hur man pratar. Fast på sitt sätt såklart. Jag bara satt och tittade på honom och förundrades över hur snabbt det går med utvecklingen. Den första tanden verkar att ta tid på sig. Ännu ser man bara toppen på den och det är svårt att få honom att visa den. Access denied :-).

Gravidvattengympamammaträff :-)

2008-01-10T16:36:00.000+01:00

Eller vad ska man kalla det? :-) Idag träffades delar av gänget som gick på vattengympa tillsammans under graviditeten. Vi var sju mammor med små bebisar i åldern ca. 6-8 månader som träffades hemma hos P. Jag tror att vi är tio eller kanske elva tjejer totalt. Det är mest för vår egen del som vi träffas. I alla fall så länge barnen är riktigt små. Alla små satt på golvet eller hasade sig omkring och från och med nu blir det till att träffas hemma istället. Personalen på Waynes Coffee kan nu andas ut lite :-). Det är hektiskt när vi alla träffas. Det ska matas, bytas, och underhållas och vi försöker hinna pratas vid mellan varven. Vi åt en jättegod soppa som bestod av ostsoppa (tror jag att det var) med färsk tortellini i och gott nybakat bröd från Lanemos Konditori. Vi har pratat om att hitta på lite andra saker tillsammans framöver som barnvagnsbio, shoppingresor och barnfria kvällar. Det känns verkligen kul att få hänga på det här gänget. Alla är så himla trevliga! Nästa vecka ska vi träffas hemma hos S och veckan därpå har jag bjudit in gänget hit. Om du läser det här P så tack så jättemycket för att vi fick komma hem till er mysiga lägenhet! Sköt om dig och din söta lilla goá kille! Kram!

Efter regn kommer solsken

2008-01-09T23:06:00.000+01:00

Den här dagen blev bättre. William sov lite längre och fick inte sin välling förrän kvart i tio. Han gnäller aldrig om morgnarna utan väntar tålmodigt. Han vaknar oftast en gång per natt och efter att vi stoppat in nappen somnar han om. Vid åttatiden vaknar han igen och jag brukar bära in honom till oss och vi somnar om tillsammans. Det är så mysigt! Efter att han ätit klart sin välling bytte jag på honom och klädde på honom. Han satt snällt i sin stol och lekte medans jag åt frukost och han satt lika snällt i sin lilla bil medan jag gjorde mig i ordning. Efter det lekte vi en stund och därefter blev han trött och sov en timma. Jag sprang runt och städade upp lite och ringde fotografen för att boka en förhandsvisning av bilderna. William vaknade och det blev dags att fixa lunch åt honom. Vi tog sedan en promenad till centrum för att källsortera lite sopor och handla lite mat. Hemma igen fick jag en väldig fart med att göra storkok till William bestående av potatis, morötter, broccoli och köttfärs. Tio matlådor blev det. Jag har börjat laga barnmat en gång i veckan. Ibland får han ett par burkar färdigmat men annars försöker jag hålla mig till hemlagat. Jag får se hur länge och mycket jag orkar. Jag gjorde samtidigt en köttfärslimpa och stekte ett antal kotletter och lite annat kött. William sov mestadels av tiden, men senare satt han med i sin stol och busade medan jag portionerade upp hans puré. Han har kommit på lite bus som han kör med. Han iakttar mig tills att jag tittar på honom. Då lägger han huvudet på sned och inväntar att jag gör samma sak. Sedan skrattar han så han kiknar. Gulleplutten! Så söt han är! Jag stod timmar i köket och efteråt satt jag ner och åt lite hemlagad tomatsoppa och gav William sin gröt. Jag kände mig helt slut. Efter det diskade jag upp och det blev dags att packa badväskan för att åka på babysim. Vanligtvis går vi på måndagar, men i måndags var vi på Ortopeden. Det är skitjobbigt att gå på kvällen när vi är trötta och jag föredrar verkligen dagtid. Sambon fick simma med William idag och jag stod på kanten och hejade på och fotade. Efteråt var William helt slut och grät i duschen. Han somnade i bilen på väg hem och det kändes grymt att väcka honom. Hemma fick han hoppa i pyjamasen och sedan satt han med vid köksbordet och åt en flaska välling. Efter en halvtimma lade jag honom i sängen och han somnade ganska snabbt. Nu har jag varit och vänt på honom och det är dags för ett par trötta föräldrar att få sig lite sömn. Även att det varit en krävande dag känner jag mig nöjd och tillfreds. Jag tror att jag kommer sova gott i natt.

Skitdag

2008-01-08T22:18:00.000+01:00

Idag har det varit en riktig skitdag. Det har regnat och pulkturen blev inställd. Vi har fått låna en tjusig rosa liten pulka med bälte i av syrran som jag tänkte pröva. Det sket sig. William har varit hyperaktiv idag och jag har bara varit trött, frustrerad, uttråkad och deppig. Deppig för att jag saknat vuxet sällskap och för att jag saknar sambon när han är på jobbet. Jag har sms:at några vänner som jag hade hoppats på skulle höra av sig. Jag har känt mig som en dålig mamma för att jag inte orkat leka med William lika mycket som han velat. Han har ålat omkring baklänges på golvet och skrikit av frustration när han hamnat i ett hörn. Han har suttit i hoppgungan en stund tills att jag blev tvungen att ringa ett samtal och han blev frustrerad av att han inte fick någon uppmärksamhet. Så vi har lekt titt-ut i sängen med täcket en stund tills han tröttnade. Jag har försökt få honom intresserad av en boll och det funkade en stund. När jag försöker läsa för honom ur en bok sparkar han, fäktar med armarna, viker sidorna, vrider sig som en mask i knät och börjar skrika. Han börjar bli tung nu och armarna orkar inte hålla honom uppe lika länge för att gunga med knäna eller att göra flygturer. Vad jag än hittar på tröttnar han snart och gnäller och jag vet inte vad jag ska hitta på härnäst. Kanske är han lite extra kinkig nu när han håller på att få tänder. Det enda jag lyckats åstadkomma idag (förutom att leka, byta blöjor och mata) är att ringa om en radonmätning vi just nu genomför. Bokat en tid för att besöka ett dagis i närheten. Påbörjat processen med att beställa bilder från när jag var och fotade William på hans sexmånadersdag och även att beställa en förstoring på sambon och mig med gravidmagen. Duschat, lagat tomatsoppa och bloggat. Varit irriterad på kattstackarna som far runt benen för att få uppmärksamhet. Bråkat med sambon så att vi nu sitter vid datorn i var sitt rum. Jag kramade och pussade lite extra på William innan jag lade ner honom i spjälsängen för natten. Jag älskar honom av hela mitt hjärta. Min vackra, spralliga, charmiga lilla gosunge. Nu är det dags att gå och vända honom om innan jag kryper till kojs. Jag brukar alltid kika in till honom innan jag lägger mig och hittar honom alltid liggandes på tvären med fötterna ut genom spjälorna :-). Imorgon blir en bättre dag. Imorgon ska vi ut. Om det så bara är till livsmedelsaffären :-).

Besök på Ortopeden

2008-01-08T11:30:00.000+01:00

Igår var jag med William hos Ortopeden. Vi hade fått en tid för att kolla upp Williams bäcken eftersom barnläkaren på BVC misstänkte att allt inte stod helt rätt till. Vi tog bussen till sjukhuset och kom dit en aning tidigt. Jag satte mig i väntrummet med William i knät och som alltid började främmande människor prata och gulla med honom :-). Två läkare tittade på röntgenbilden och klämde på honom. Skillnaden mellan höger och vänster höft var enligt läkarna marginella och ingenting som behöver åtgärdas. Vad skönt! En sten föll från mitt bröst. William var helt ovetandes där han låg och pratade och log mot läkaren som böjde hans båda ben i alla möjliga vinklar :-). Vi tog en promenad hem och hemma pustade jag ut i soffan med William i knät ätandes en flaska välling. Den här veckan har jag bestämt mig för att ta det lite lugnt. Idag går jag fortfarande i morgonrocken och såsar. William somnade för en halvtimma sedan och jag tänkte ta en dusch innan han vaknar. Det enda jag tänkt att göra idag är att ringa några samtal och laga lite mat. Jag tänkte försöka mig på att göra tomatsoppan som vi åt på nyårsafton. Det regnar ute och det känns just nu mysigt att sitta i soffan på övervåningen under takfönstret och höra regnet smattra mot rutan. Idag blir det kanske ingen promenad utan en riktig slappardag. Vad skönt! Hoppas att du som läser får en bra dag! (Röntgenbilden förställer inte Williams bäcken :-)).

Min naprapat och djupa tankar

2008-01-05T18:43:00.000+01:00

Min naprapat är inte som andra naprapater. Han är för alternativmedicin och utöver både zonterapi, akupunktur, healing och är som en öppen kanal för det mediala. Han har räddat flera människors hälsa genom sina behandlingar. Jag har sett nedgångna människor som varit askgrå i ansiktet få färg och skratta igen. Jag går där för min hjärtklappning och ångest och han utöver de flesta behandlingsformer på mig. Han har fått mig att "se" min mamma och hjälpt mig att kontakta henne genom mina tankar. Jag har känt både glädje, smärta och sorg. Han har fått mig att bli mindre rädd för att dö och det är jag honom evigt tacksam för. Visst är det konstigt att människor som röker, dricker och lever osunt lever tills att de blir hundra? Visst är det konstigt att människor som lever exemplariskt lever tills att de blir femtio. Tjugo procents arv har vi från våra fäder och det kan vi inte komma ifrån. Fast du kan leva sunt för att förbättra dina chanser, helt klart! Jag har börjat med ett kosttillskott bestående av havsalger som innehåller alla vitaminer och mineraler som du kan tänka dig. Vi har förbrukat våra jordar och får inte i oss de näringsämnen vi behöver. Det är inte konstigt att vi drabbas av sjukdomar och elände. Är det någon som vill ha tips om kosttillskottet så hör bara av dig. Jag tror att vår tid på jorden är utstakad från början och det är ganska fascinerande. När det är dags är det dags. Jag jobbar stenhårt på att leva i nuet och att inte vara så besatt av att veta när jag ska dö. Det kan ju ta trettio-fyrtio år till om jag har tur. Jag tänker nu att jag är så otroligt tacksam för att jag får finnas här och nu. Det finns en mening med allt som händer. Så är det bara. Så lev och njut! Om dagen inte går som den ska, tänk att det finns en mening med det. Det kanske är något du ska lära dig? Tänk på att ren och skär lycka inte kan uppnås förrän man har nått botten. Inte för att alla ska gå och nå botten. Det gäller bara för vissa av oss. Men nedgångarna gör att vi ser så mycket tacksammare på livet vid en uppgång. Livet är upp och ned, precis som det ska vara.

Nyårslöften?

2008-01-05T18:28:00.000+01:00

Har jag några nyårslöften? Jag var tvungen att fundera en stund. Här kommer listan:

* Förverkliga mina drömmar, vissa av dem är hemliga :-)
* Bli mer lugn och harmonisk med hjälp av rätt träning och kost
* Arbeta mer på min och min sambos relation
* Njuta av de sista månaderna i frihet innan jag börjar jobba igen
* Njuta av Williams alla framsteg
* Se till att öka myskänslan i huset med hjälp av vackra föremål
* Skänka saker och pengar till välgörande ändamål
* Jobba på relationerna till mina vänner och min familj
* Ta hand om bilen bättre så att pappa kan vara stolt över den
* Sortera bort saker som vi inte använder
* Uträtta saker som ska få mig mindre stressad när jag väl börjar jobba
* Gå i terapi för att försöka motarbeta min ångest
* Tänka positivt och jobba med mitt heta temperament
* Vara världens bästa mamma åt min son

Det finns säkert en hel del ytterligare saker som jag vill ha med. Det här kom upp för mitt inre utan någon som helst ordning och då är det vad som gäller. Nu återstår bara att försöka genomföra det :-).

Nyårsafton

2008-01-05T17:24:00.000+01:00

Nyårsafton är över och det känns skönt! Det är alltid lika stressigt kring jul och nyår och med en bebis blir det liksom ännu mer stressigt. På nyårsaftonens morgon var det dags att börja förbereda inför festen. Som värdpar blev vi tilldelade att göra huvudrätten. Jag är ingen expert på matlagning och blev inte överförtjust över vår uppgift. Det tog ända till lördagen innan att bestämma vad vi skulle äta och ända till kvällen innan med handlingen. Sambon överlät matlagningen till mig vilket gjorde mig nervös :-). Det är ganska mycket mat att tillaga för fjorton personer. Vi hade bestämt att göra fläskfilé med champinjonsås som i stort sett bara består av champinjoner, grädde, fransk senap, vitt vin, salt och peppar. Till det klyftpotatis och efter att ha skalat och skivat närmare 40 potatisar kände jag bara för att ge upp. Sambon kom förbi och skivade fläskfilén medan jag började steka köttet. Jag hade duschat tidigare och kunde bara tänka på hur mycket stekos jag skulle lukta efteråt. Det fanns inte en chans att hinna med ytterligare en dusch. Vid halv sex kom de första gästerna och började göra desserten som skulle in i frysen. Den bestod av en slags hallonmousse med krossade mandelbiskvier som var riktigt god. Efter ytterligare en halvtimma kom nästa gäster och började göra förrätten bestående av tomatsoppa med en klick av persikor, räkor och gräslök i mitten. En riktigt kryddig soppa som var helt suveränt god. De övriga gästerna hade med sig bröd, sallad, ingredienser till en fördrink, snacks och fyrverkerier. Trots att soppan var suveränt god lät det som att huvudrätten gick bäst hem. En av gästerna har kockat tidigare och fick fixa den sista touchen på såsen och det gjorde susen. Det blev en nykter kväll för mig. En fördrink och ett glas vin fick räcka. Jag vet att min hjärtklappning blir sju resor värre annars och att jag får en sömnlös natt. Stackars William hade svårt att sova för allt ståhej och alla nyårsfyrverkerier och det blev inte så mycket sömn för honom under natten. Nästan alla gäster lämnade festen vid ettiden för att hinna med de sista tågen/bussarna hem. En jobbarkompis med flickvän skulle stanna över natt. Vi satt tillsammans med ytterligare en kille från jobbet uppe efter att de övriga gästerna flytt. Det var faktiskt den trevligaste delen om jag ska vara ärlig :-). Vi pratade, lyssnade på musik och åt lite av huvudrätten som blivit över (klockan halv tre på natten :-)). Vi kom i säng vid fyra och då var vi lite lagom trötta kan jag lova. På nyårsdagen vaknade William vid niotiden och efter en flaska välling somnade han om mellan oss i sängen och sov tills att jag väckte honom halv tolv. Det ni! :-) Nu är det över. Ytterligare ett år har passerat och jag ser fram emot att få se Williams alla framsteg under det nya året. God Fortsättning på det nya året alla bloggare! Det här året ska bli ett bra år för oss alla!

William 7 månader

2008-01-04T12:26:00.000+01:00

William blev den 31 december 7 månader. Det händer mycket utvecklingsmässigt nu och det är väldigt spännande att följa honom. Han sitter själv nu utan stöd om han får hjälp att ta sig till sittande ställning. Han ålar sig baklänges längre och längre sträckor. Han äter själv små rånbitar som han får i sin hand. Han verkar att komma på fler olika sorters ljud och så snart han kommit på ett nytt ljud är det jättekul att öva på det. Det senaste är att smacka med läpparna precis som att mana på en häst :-). Han håller fortfarande på med sina pruttljud (saliven sprutar lång väg) och sina gälla ljud som igår fick syrrans "nyckelknippshittare" att börja pipa (en sådan som piper när man visslar för att försöka lokalisera nyckelknippan). William har en energi utan dess like och hoppgungan och en bobbycarliknande sak som tutar, spelar och har olika ljud för sig får honom att göra av med lite överskottsenergi :-). Han älskar att busa och kiknar av skratt när vi hissar upp honom i luften, leker titt-ut, pruttar och kittlar honom på magen och när vi säger enligt honom roliga ljud som "Aaaaatjoooo". Han äter med god aptit. Tre vällingflaskor om dagen och däremellan en stor portion med just nu hemmalagad puré (potatis, morot, palsternacka och nötkött), en och en halv portion äpple-pärongröt och minst ett mellanmål med mosad eller riven frukt. Idag har vi varit och röntgat Williams bäcken. Sist vi var på BVC tyckte barnläkaren att det verkade som att höften inte satt helt rätt. För att vara säker skickade han en remiss till Röntgen och på måndag har vi en tid på Ortopeden. Jag hoppas verkligen att det inte är något fel! Just nu sover han och jag kan bara inte sluta att se mig mätt på honom. Han är så underbar. Så fin, så vacker att jag inte finner några ord. Min älskade lilla pojke som jag älskar över allt annat. Puss på dig!/Mamma

Tandsprickning och fall från hög höjd

2007-12-30T21:35:00.000+01:00

Idag har det hänt mycket saker. Imorse vaknade jag kvart i åtta av att min minsta gudson var uppe och sprang. Vi var barnvakt lördag till söndag åt mina båda gudsöner David 10 år och Adam 6 år. Det har varit jättemysigt! Vilka härliga killar de är och otroligt väluppfostrade! Igår eftermiddag var de med mig och handlade och hyrde film. När vi kom hem till oss gav jag dem julklappar och efter det åt vi hemmagjorda hamburgare och såg på film. William slocknade vid åttatiden, Adam vid nio och David någon timma senare. Sambon och jag fick lite tid att softa lite vid TV:n innan vi gick och la oss. Deras pappa kom och hämtade dem vid lunch och innan dess hann killarna få spela lite trummor med sambon i källaren. Idag fick jag bara för mig att känna efter i Williams mun igen för att se om några tänder var på väg. Jag stack in fingret försiktigt och nästan medetsamma kände jag något vasst som stack upp. Wow! Där var den! Den allra första lilla tanden är på väg upp. Kanske inte så konstigt att han varit lite kinkig och förkyld på sistone. Vad spännande det känns! Vi försökte lysa med en liten ficklampa i munnen på honom, men tungan åkte ut hela tiden så han lät oss inte få se underverket :-). Efter det gick sambon upp för att byta en bajsblöja på honom. Efter ett tag hörde jag en duns och William började gråta och skrika högljutt. Jag blev alldeles stel där jag stod i köket och släppte allt jag hade för händer och sprang upp på övervåningen. Där satt sambon med en gråtande William i knät. Han hade rullat av sängen och dunkat i golvet. Jag blev panikslagen och rädd och blev arg på sambon vilket inte gjorde situationen bättre. Jag ringde Sjukvårdsupplysningen och de sa att hålla ett öga på honom ikväll och inatt. Stackars lilla gubben! Som tur är verkar han må bra och det är jag evigt tacksam för. Vi bestämde oss för att ta en sväng till MAXI för att inhandla maten till nyårsfesten. På något sätt och vis råkade sambon och jag, mitt i allt folkvimmel, komma ifrån varandra. Otroligt! När vi äntligen fick tag i varandra var vi båda arga och irriterade. Det slutade med att vi fick ta ett extra varv för att inhandla det som sambon missat på listan. Jag hittade honom där han stod och betalade de varor han tänkt att vi behövde. När vi kom hem försonades vi ända tills att vi gemensamt försökte sätta upp ett par hyllor. Vi funkar inte att göra sånt tillsammans. Vi blir alltid irriterade för att jag är för petig och kritisk enligt sambon och han för slarvig enligt mig. Hur som helst så är hyllorna i sovrummet uppe nu och det blev riktigt bra! :-) Jag tror att vi båda är trötta efter den senaste tidens alla måsten och allt socialt umgänge. William har nu somnat i sin säng efter att han och jag badat tillsammans. Sambon och jag har bestämt att han ska få sova mellan oss inatt så att vi kan hålla koll på honom och det känns skönt. Snart är det dags att krypa ner. Det blir en lång dag imorgon med festfixande inför nyårsfirandet. Gott Nytt År önskar jag dig! Kram!

Mellandagsfynd

2007-12-30T21:19:00.000+01:00

Det blev några fynd på mellandagsrean. En ljusrosa top med spets, BIKBOK. En grå lite längre sweatshirtaktig tröja med muddar som är lite rynkad på sina ställen, MQ. En rutig skjorta i cerise (Peak som jag alltid tyckt haft tråkiga kläder), MQ. En ljusrosa skjorta med svarta ränder, HM. En lila/svart kortärmad i något silkigt material (tänkt till nyårsfesten), HM. Det känns som att det var värt att armbåga sig fram bland folket på rean. Jag blev i alla fall väldigt nöjd över mina fynd :-).

Victoria´s Secret

2007-12-27T23:50:00.000+01:00

Döm om min förvåning när årets julklappar var inslagna i rosa fina kartonger med silversnören märkta Victoria´s Secret :-). Min sambo har fått pluspoäng! Det söta nattlinnet på bilden, ett rosa linne med spets, några stringtrosor (som var minimala kan jag lova :-)) och ett par "vanliga" trosor hade sambon inhandlat i USA. Jag förstår nu vad sambon tycker att jag ska ha på mig :-). Jag visste inte vad jag hade att vänta mig när jag började öppna paketen, men jag måste säga att det var helt klart godkänt :-). Jag fnissade när jag förstod varför han ville att jag skulle öppna julklapparna innan vi åkte iväg till syrran. Min sambo fick av mig en snygg och tuff skjorta, en T-shirt och kalsonger inhandlade på MQ i Stockholm. Som en liten bonus fick han en söt liten sak märkt "My heart belongs to you". Jag blir tydligen aldrig för gammal för sånt :-).

God forsättning!

2007-12-27T23:36:00.000+01:00

Nu är julen över. Stressen över att hinna köpa alla julklappar i tid är över. I år var det Williams första jul och den firade vi i Sverige hos min syster och hennes familj i Åtvidaberg. Vi fick komma som vi var utan att behöva ta med något bidrag till julbordet och det kändes så skönt. Vi åt traditionellt julbord som min syster och hennes familj hade ordnat så fint. Efteråt var det Kalle Anka som gällde och sedan var det fika. Alla lyckades hålla sig vakna under Kalle Anka vilket är ovanligt :-). Det var en hel hög med julklappar under granen och jag blev inte helt förvånad över att en hel del var till William. Han fick jättefina saker. En träningsoverall, ett tåg och en liten bil som samlarobjekt, badleksaker, en hemmagjord plyschgroda med yngel, en bobby car, pengar, en grodmobil, liten leksaksracerbil, mysoverall, vintermössa, fårskinnstofflor, snuttefilt med kanin (Bukowski), tåg och räls i trä från BRIO och en låda som man lägger klossar i från BRIO (de två sista var från mig och sambon). William kommer inte alls att bli bortskämd. Nej då! :-) Igår kom båda mina systrar med deras barn och min morbror med familj på julfika. Vi är lite splittrade på julafton och därför ser vi till att träffas vid mer än ett tillfälle. Nu är det dags att krypa till kojs. Imorgon är det armbågarna ut på mellandagsrean som gäller :-). God fortsättning!

10 sköna dagar

2007-12-27T22:52:00.000+01:00

Sambon kom hem från sin tjänsteresa innan jul och det var tio tuffa dagar. Som tur var fick jag en hel massa mysigt sällskap under tiden han var borta. Den första helgen tillbringade William och jag i Åtvidaberg hos min systers familj. Vi bakade pepparkakshus (inte vilket som helst utan ett som såg ut att vara från Tusen och en natt eller liknande), åt god mat, promenerade och busade med William. Efter helgen kom min vän M med sin underbara lilla dotter på fjorton månader på besök. Vi hade några jättemysiga dagar tillsammans då vi åt god mat, pratade till sent på nätterna, hade tjejmiddag för ett par gamla kompisar sen grundskolan, promenerade och bara var. På Luciadagen tog vi tåget tillsammans till Stockholm. M och hennes dotter åkte hem och jag och William fortsatte till min andra syster. Åh vad jag saknade dem när vi skiljdes åt! Som tur var lyckades vi boka in en shoppingtur dagen innan jag åkte hem från Stockholm. Hos min syster var det trevligt. Vi hyrde film, tog ett träningspass på Friskis, åt en massa god mat och julshoppade. Det kändes så skönt att få sällskap de dagar min sambo var bortrest. Mina båda systrar är fenomenala på att ta hand om William och jag är evigt tacksam för all hjälp jag fått! Vad skulle jag göra utan dem!

Gräsänka

2007-12-10T00:17:00.000+01:00

Sambon är i USA på tjänsteresa i 10 dagar. Usch vad tråkigt det känns varje gång han åker! Han åkte i fredags och jag och William tog bilen till ena syrran för att tillbringa helgen där. Det har varit en jättemysig helg. De har väldigt god hand om William och det känns som rena semestern att åka dit. Min syrra, hennes man och två döttrar turas om att ta hand om honom. De matar, byter blöjor, söver och underhåller min lilla älskling och jag får tillfälle att koppla av lite. Ikväll är jag och William själva. Han sover gott just nu i sambons och min dubbelsäng. Äntligen har vi fått till bra rutiner som verkar fungera och så här ser våra dagar ut:

09.00 Tillägg på flaska

10.30 Mellanmål av mosad eller riven frukt

11.00-13.00 Sovdags

13.00 Lunch bestående av mixat kött/rotfrukter/grönsaker, frukt och vatten

16.00 Tillägg på flaska

18.00 Gröt just nu banangröt

20.00 Tillägg på flaska och sovdags efter det (kan bli mellan 20.00-21.30)

Sedan sover han till framåt åttatiden. Jag är så lycklig :-) Imorgon är det sångstund i kyrkan till att börja med. Sedan ska jag nog göra några ärenden på stan och vi ska också gå på babysim. Efter babysimmet ska jag möta upp min vän från Stockholm och hennes lilla Signe. De ska stanna hos oss till Lucia och då tar vi tåget upp till Stockholm tillsammans (de åker hem och jag ska stanna hos andra syrran över helgen). Det ska bli så mysigt! Vi får en hel massa tid till att umgås och vi får se vad vi hittar på. Välkomna till Linköping!

William 6 månader

2007-12-04T21:47:00.000+01:00

Våran lilla älskling har hunnit bli sex månader. Nu börjar han bli mer och mer aktiv. Sträcker sig efter allt han kan komma åt. Älskar att stå upp och hoppa när vi håller honom. Han rullar nu från rygg till mage och tillbaka. Han äter duktigt med sked och lunchmålet är helt utbytt mot burkmat eller hemlagat. Ikväll åt han två portioner gröt! Aptiten är det inget fel på :-). I söndags var vi på dop i Kvarsebo kyrka utanför Norrköping med trerättersmiddag på Mauritsbergs slott efteråt. Det var mysigt! Det var Williams kompis Siri som döptes (hon är sex veckor yngre än William). William har haft någon magåkomma sedan i söndags och är fortfarande inte i form. Jag vet inte hur många blöjor jag bytt sen i söndags morse. Han är alldeles illröd i baken och gråter när jag byter på honom. Stackars liten! Som tur var hade jag en bra salva hemma som verkar göra susen och nu har rodnaden gått ner. På sexmånadersdagen, dvs i lördags, var vi på stan och köpte present till William och åt bakelse på ett fik. När vi kom hem fick han ett kort av mig och sambon som ska sparas till senare och några fint inslagna presenter. Jag behöver väl inte säga att presentpapper och snören var väldigt intressanta :-). Vi är så otroligt glada och tacksamma för att han finns här hos oss och jag önskar så innerligt att han får ett kärleksfullt, bekymmersfritt, friskt och långt liv. Grattis på sexmånadersdagen älskling! Många pussar från mamma!

Uppdatering senaste veckorna

2007-12-04T21:35:00.000+01:00

De senaste två veckorna har svärfar Roy varit på besök. Han kom ett par dagar efter att vi kommit hem till Sverige igen. Till en början var jag skeptisk. Två veckor under samma tak med svärfar igen. Kanske var det för att jag varit så skeptisk som det blev så bra? Ibland blir ju saker så mycket bättre om man inte har några höga förväntningar. Svärfar var jättegullig och omtänksam under de hela två veckor han var här. Han har flyttat möbler, varit med och köpt nya möbler på flera olika ställen, kört saker till tippen åt oss, rensat upp i våran trädgård, skjutsat på mig hit och dit och varit barnvakt åt William så att jag har fått tillfälle att shoppa (äntligen fick jag två par nya jeans som jag längtat efter!). Han har varit helt underbar med William. Han har matat, bytt blöjor, promenerat med barnvagnen, tröstat, vyssjat, busat och lekt. Vad mer kan man önska? Jag till och med saknade honom efter att han åkt hem. Jag fick ju så mycket tid till att fixa och dona hemma och framförallt tid för mig själv. Två lyxiga veckor. Det var jag värd! :-)

Dagens inköp - en början till något nytt

2007-11-18T23:18:00.000+01:00

Idag har vi köpt ett rustikt begagnat matsalsbord med sex stolar och en byrå i mörk ek (bilden är från Blocket). Jag vet inte varför jag fastnat för den lite rustika och mörka stilen när det gäller vissa möbler. Jag gillar att blanda gammalt och nytt och därför tänkte jag att möblerna som jag hittade på Blocket skulle bli perfekta i vårt vardagsrum. Möblerna var tunga och lyckligtvis har vi svärfar på besök just nu och han och sambon fick lasta in i släpet. 7.000 fick vi betala och som svärfar sa så spelar priset inte så stor roll om man verkligen vill ha något. Jag är supernöjd och det ska bli kul att göra en del förändringar i huset. Under den sista tiden har jag funderat fram och tillbaka på vad som skulle kunna förbättras i huset. Vi har nu bott här ett och ett halvt år och det har varit stilltje ett bra tag nu. Jag har nu fått nog och tänker att varför ska man vänta. Planen är nu att William ska få vårt sovrum som är det största rummet på ovanvåningen. Kontoret ska bli vårt sovrum. Williams rum ska bli kombinerat sovrum och gästrum. Till hallen på ovanvåningen ska vi köpa en TV-bänk och soffbord och det ska bli vårt TV-rum. I vardagsrummet ska vi endast ha en soffgrupp och bokhylla i ena änden och i andra änden kommer matsalsmöbeln med byrå och mitt gamla antika skåp stå. I övrigt ska en hallmöbel köpas, en ny garderob till hallen på ovenvåningen, nya bokhyllor till kontoret, mattor till vardagsrum och ovanvåning, lampor och en del saker som ökar mysfaktorn. Nu jädrar ska här bli ordning! :-) Äntligen har jag fått något att sätta tänderna i som ger mig energi. Dagens inköp var bara början på resan. Nu ska det ske! Jag återkommer med bilder framöver. Dags att krypa till kojs. Sov sött!

Home sweet home

2007-11-15T11:07:00.000+01:00

De sista dagarna i England gick fort. I tisdags lämnade vi William hos sambons syrra och åkte på shoppingtur. Jag hittade ett par snygga svarta läderboots på Clarks och några små presenter till kattvakterna. Vi har också inhandlat en del kläder till William och vi har fått en hel del kläder till honom, både köpta och hemstickade. På tisdagkvällen träffade vi ett par gamla studiekompisar till sambon på en pub. Det pratades en hel del gamla minnen och det var kul att få höra om sambons tidigare liv. Igår morse var det dags att packa igen. Det var svårt att få ner en resesäng, alla saker som vi fått till William och all tidigare packning. Vi lyckades pressa ner nästan allt, men lämnade lite till svärfar att ta med på lördag. Svärfar kommer över ett par veckor till oss för att hjälpa till med lite husgöra och för att få lite mer tid med William. Vi sa hej då till sambons syrra och mormor innan vi satte oss i bilen med svärföräldrarna för att åka till John Lennons flygplats i Liverpool. Svärmor kramade om mig hårt och länge när det var dags att checka in och sa att hon inte kunde fått en bättre svärdotter. Det kändes i hjärtat. Vi tog oss en burgare innan vi gick mot gaten. William somnade i mina armar och vaknade upp ombord på planet. Jag gav honom en flaska tillägg och hoppades på att han skulle somna men icke. Sambon fick ta hand om William under den två timmar långa resan. Jag hade hjärtklappning och panikångest. Det här är sista gången jag flyger, tänkte jag, fast jag visste att det inte var det. När sambon gick för att hämta bilen på långtidsparkeringen fick han se att den var helt täckt av snö och is. Han fick gräva fram den med händerna, utan vantar och höll på att förfrysa fingrarna. William och jag hade det varmt och skönt inomhus tills han kom för att hämta oss. På hemvägen var vi helt slut. Klockan var ett när vi lämnade Skavsta och vi stannade på en mack för att köpa lite frukost. Jag tror att jag slumrade i baksätet på vägen hem. Sambon satt och gäspade stort, men lyckades hålla sig vaken. William sov gott hela bilresan och jag gick direkt och la honom i spjälsängen. Vi åt ett par mackor och började packa upp lite innan vi gick och la oss. Jag tror att vi somnade halv fyra. Imorse vaknade sambon vid nio och gav sig iväg till jobbet. En trekvart senare kom Helén med våra katter och vi hann prata lite innan hon gav sig iväg till Universitetet. Ett stort tack till Helén och hennes man som sett efter våra busiga katter under resan! Jag har matat William som nu har somnat igen. Jag själv sitter i sängen iförd min vita kräksdoftande morgonrock (jag kom på att William kräktes på den innan vi åkte) med laptopen i knät. Vi skulle varit på babysim idag eller fikat med vattengympamammorna, men jag sa ifrån. Vi är snörvliga och trötta och det känns som att det bästa är att vara hemma och vila. Jag undrar om jag ska ta mig något att äta eller ta en liten lur medans William fortfarande sover. Troligtvis ska jag nog vila lite för att orka med dagen. Nu är vi hemma igen i vårt älskade hus och jag ligger i min kräksdoftande älskade morgonrock i min älskade säng :-).

Bojkotta Facebook

2007-11-13T00:59:00.000+01:00

Har alla blivit fullständigt tokiga eller börjar jag bli gammal och tråkig? Det finns inte en kotte som inte håller på med Facebook. Det verkar ha spridit sig som en löpeld och det är vad alla pratar om just nu. Inte nog med att sambon sitter för mycket vid datorn redan, nu ska han sitta och hålla på med Facebook också. Första gången jag såg det satt han och jämförde sina kompisar med hjälp av frågor som dök upp i Facebook. - Vem av de här tjejerna är snyggast? - Vem av dessa tjejer vill du helst hoppa i säng med? Vad f..n! Ni får tycka att jag är knäpp, men jag kan inte förstå att vuxna personer håller på med det. Det är i mina ögon något för tonåringar. Sedan har jag hört att folk ger varandra sexuella inviter genom Facebook och jag bestämde mig för att bojkotta. Är det inte nog med sms, msn, bloggar och annat? Ska nu alla ha tid till att sitta ännu mer vid datorn och tillbringa allt mindre tid med varandra? Världen håller på att bli sjuk och jag har bestämt mig för att bojkotta. Bloggar gör jag lite då och då, men jag är inte fast. Min tid är värdefull och familjen och vännerna går först. Är det någon som vill bli medlem i min "Bojkotta Facebook klubb"? En av mina vänner känner som jag i alla fall och det finns nog fler därute. Sedan gillar jag att provocera lite också :-), men jag står fast vid vad jag tycker. Så det så! :-)

Sju nysningar detsamma som att få orgasm?

2007-11-13T00:41:00.000+01:00

Jag har en väldigt trevlig och rolig svärmor. Vi har samma sorts snuskhumor, men ibland chockerar hon mig ändå :-). På restaurangen satt jag och nös och hon sa - How many times did you sneeze? I hope it wasn´t seven och sedan skrattade hon. Jag tittade lite undrande på henne och sambons syrra som satt bredvid henne såg lite förlägen ut och försökte förklara genom att få mig att tänka på filmen "När Harry mötte Sally". Jag har aldrig hört att sju nysningar skulle betyda att känslan skulle vara detsamma som att få orgasm :-). Har någon hört det? :-) Sambons syrra berättade att svärmor brukar säga efter att ha nyst fyra gånger - Just three more to go! Vilken svärmor man har va?! :-) Helt underbar. Tydligen är det bara en myt så ni behöver nu inte försöka er på det :-).

Familjetradition och fyrverkerier

2007-11-13T00:18:00.000+01:00

Idag tog vi det lugnt till en början. Sambon och jag tog en tur till TESCO på förmiddagen för att handla lite mat och ingredienser till en morotskaka. Jag hade lovat sambons syrra att hjälpa henne baka. På eftermiddagen hade hon och jag en trevlig stund i köket medan sambon och William åkte för att träffa svärföräldrarna och hans mormor. Det doftade ljuvligt i huset när sambon kom tillbaka och jag pussade på William som jag längtat efter. Sedan gjorde vi oss iordning för att åka till Cannock och gå på indisk restaurang. Vi har gjort till en tradition att gå på indisk restaurang med sambons familj när vi är och hälsar på dem. Restaurangen var fin och personalen riktigt trevlig. William var hungrig när vi kom dit och jag bad om hett vatten för att kunna blanda till hans flaska. Tiden gick och vi kunde inte låta bli att skratta när en kille slutligen kommer in med ett stor (och då menar jag stor) plastbytta med vatten. Svärmor frågade om jag skulle bada och vi fick något att minnas från den här kvällen :-). Till sist fick vi in ett glas kokt vatten och William smackade nöjt när han äntligen fick sin flaska. Maten var god och innan vi gick fick vi alla ett glas Bailey´s som en liten bonus. Dessutom hade sambons syrra vunnit en del pengar och ville fira genom att bjuda oss alla. Trevligt! Efter maten åkte vi alla tillbaks till sambons syrra och hennes man. Svärfar hade köpt fyrverkerier för Williams skull och det blev en trevlig avslutning på kvällen. William som somnat i bilen på väg hem vaknade och tittade med stora ögon under de 45 minuter som det tog att bränna av alla fyrverkeripjäser. Efteråt drack vi té och smakade på morotskakan som var god. Nu ligger William i resesängen och sover. Sambon och jag sitter i soffan i vardagsrummet med var sin laptop och knattrar :-). Snart måste jag lägga mig känner jag. Idag bröt min förkylning ut och huvudet känns tungt. En dag kvar innan det är dags att åka hemåt. Det har varit en trevlig vecka här, men nu saknar jag huset och mina prylar. Sov gott kära läsare!:-) Vi hörs snart igen!

Familjedag

2007-11-12T23:59:00.000+01:00

Igår träffade vi en av sambons bästa vänner Craig. En trevlig kille som är full av humor och skämtsamheter och det är inte alltid man vet om han är allvarlig eller skämtar. Craig har gått ner en hel del i vikt och svärmor frågade honom hur det kom sig att han var så tunn. Han tittade på henne med allvarsamma ögon och berättade att han åkt till USA för att göra en fettsugning för att det var billigare där. Det tog några sekunder innan jag förstod att han skämtade. Vilket poker face! :-) Senare frågade hon honom samma sak igen och han började dra en historia om att han drabbats av Malaria. Han började snart flina och vi förstod att han skämtade. Ibland var det på lite lägre nivå. -What is green and smells like yellow paint? (Vi alla tittar på varandra) - Green paint, utbrister han och börjar skratta. Ja, det är Craig. Killen som skämtar om allt och alla :-). Jag lät sambon och Craig träffas själva ett par timmar på puben för att prata gamla minnen från studentlivet medans jag och William pausade hos svärföräldrarna. En kusin till sambon och hans fru dök upp hos svärföräldrarna och det var trevligt att få träffa några fler ur släkten. Sambon och Craig var tillbaks vid sextiden och vi tillbringade ytterligare några timmar hos svärföräldrarna. Tillbaka hos sambons syrra såg vi en film som hette "Are we done yet". En komedi som inte var att rekommendera och vi skippade oss igenom slutet. William var övertrött och det tog mig lång tid att söva honom. Stackarn! Har var helt slut och kämpade in i det sista innan han till slut somnade helt utmattad. Det var en trevlig dag och vi somnade nöjt.

Gary and Jackie

2007-11-11T12:48:00.000+01:00

Igår tog vi en shoppingtur till Telford köpcentra, ca. 40 minuters bilresa från Brownhills där vi bor. Olyckligtvis visade det sig att köpcentrat stängde vid sex och vi kom inte dit förrän vid tre. Vi som trodde att det var öppet till tio som förra året vid juletid. Vi borde förstått att det inte gällde nu. Vi sprang runt i massor av affärer och letade skor till mig, kläder och leksaker till William och lite annat. Det enda vi köpte var en present och det kändes lite trist att vi inte hittade något annat trevligt att köpa. Jag får väl köpa ett par skor när jag kommer hem, även om det inte känns lika kul. Efteråt tog vi en tur till ett par bekanta till sambon, Gary och Jackie. Sambon umgicks med deras son Richard i tonåren och var som en bror till deras dotter Natalie som han sett växa upp. Gary och Jackie är ett glamoröst par i 50-årsåldern. De har ett vackert modernt hem där jag antar att Jackie är den som stått för inredningen. Jackie är en ungdomlig kvinna som alltid (trots oväntade besök) dyker upp väklädd i dyra kläder, fina smycken och pumps. Hur gör hon? undrar jag och sambons syrra. Gary startade som ung ett företag som gör verktyg för att tillverka olika slags föremål i plast. Företaget har vuxit och de fick nog med pengar till att köpa ett andra hus i Portugal och leva ett gott liv. Trots att de liver ett rikt liv verkar det inte ha stigit dem åt huvudet. De är det trevligaste, omtänksammaste och roligaste par att umgås med och när vi träffas är det stora famnen och pussar på kinden som gäller. När vi kom dit igår tog Jackie genast hand om William som dreglade på hennes dyrbara tröja och slet i hennes guldhalsband medan vi slog oss ner i den stora skinnsoffan och fick var sitt glas vin. Hon bara skrattade och gullade med honom och när det var dags att mata William tog hon hand om det också. Vilka underbara människor de är. Så varma och hjärtliga. Jag förstår att sambon varit som en son för dem när jag ser hur de är mot honom. Vi pratade om att träffas igen och vi har bjudit dem till Sverige. Vi får se om de har tid att komma över någon gång framöver. I bilen på vägen tillbaks till sambons syrra satt jag i baksätet och kände mig varm av vinet och på glatt humör. Tänk att det finns människor som kan få en att känna sig så uppåt. Idag är det söndag och vi får se vad den här dagen har att bjuda på. Nu tänkte jag gå och laga lite lunch medans William sover.

mothercare.uk

2007-11-09T21:19:00.000+01:00

Idag vaknade vi tidigt av stela värkande ryggar och av att William låg på tvären mellan oss. Idag fick vi nog. Den 1,40 cm breda gästsängen hos sambons syrra räcker inte till oss tre. Därför tog vi en tur till Mothercare http://www.mothercare.co.uk/ för att inhandla en resesäng som vi förhoppningsvis kan få med oss hem. Mothercare är rena drömmen för småbarnsmammor :-). Det finns prylar för alla tillfällen. Vi inhandlade resesängen, några skyltar med "Baby onboard" och svärfar betalade för lite kläder till William. På vägen tillbaka stannade vi för lite fish and chips och jag har insett att jag inte har några cravings för fish and chips längre :-). Förra julen när vi var här och jag var gravid i 4-5 månaden blev jag som tokig och åt stora portioner av det åtminstone tre gånger. Sambon och jag var på ett köpcentra som heter Merry Hill och jag blev panikhungrig (som så många andra gånger under graviditeten). Sambon föreslog hamburgare, sallad eller något annat, men jag skulle bara ha fish and chips. Sambon trodde inte att det fanns, men det visade sig att specialisten på fish and chips "Harry Ramsden" fanns i just det köpcentrat. Sambon blev lättad och jag beställde en large portion med mycket citron och tartar sauce och drack två stora glas mjölk till det. Efteråt ville jag ha glass och vi fick springa och leta efter ett glasställe som jag såg när vi först kom in i köpcentrat. Ni som inte varit i Merry Hill ska veta att det är ett STORT köpcentra. Sambon var lättad när vi äntligen hittade glassbaren och frågade om jag ville ha en eller två glasskulor. Tre! svarade jag :-). Hur jag lyckades pressa ner den stora glassen och dessutom vilja ha mer efter den stora portionen fish and chips är idag helt obegripligt :-). Jag minns än idag glassen jag åt. Jag valde en kula creme brüle och det var den godaste glass jag någonsin ätit. Ben & Jerry´s släng dig i väggen! :-) Nu är det dags att krypa upp i soffan och se någon film tillsammans. Lilla gubben är förkyld och det blir nog tidigt i säng för hans del. Resesängen står redo och förhoppningsvis blir det lite mera sömn i natt för oss föräldrar :-).

Greetings from Birmingham

2007-11-08T20:15:00.000+01:00

Igår kväll landade planet i Liverpool. Planet var lite försenat och William blev lite ledsen innan vi kom ombord. Under resan fick jag panikångest när jag kände konstiga hjärtslag och myrkrypningar i benen och bad till högre makter om att komma levandes fram. Så här är det varje gång jag flyger och inte bara när jag flyger utan varje dag, timma och minut. Jag ber om att få fortsätta leva och se min älskade William växa upp. Sambon fick hålla William nästan hela resan. Jag klarade det inte. Jag blev lättad när planet tog mark. Svärföräldrarna stod och väntade på oss i ankomsthallen med en välkomstskylt :-). Svärmors påhitt såklart. Hon är både varm och humoristisk. I bilen från flygplatsen till Birmingham kändes panikångesten nästan outhärdlig. Jag pratade oavbrutet med svärmor i baksätet för att klara den en och halv timme långa bilresan hem till sambons syrra och hennes man där vi brukar bo. Vi kom i säng vid tolvtiden och William som inte sovit ordentligt under dagen var övertrött och vaknade en gång i timman under natten. På morgonen var sambon och jag helt slut. Sambon gick upp vid åttatiden för att boka biljetter till Iron Maidens konsert nästa sommar. Jag gick upp för att mata William. Vid lunch kom svärföräldrarna och hämtade oss. Vi åkte hem till dem och sambons mormor för att äta Shepherds pie. Williams gammelmormor blev så förtjust i William och ville gärna hålla honom. Den 86 år gamla damen är väldigt pigg och diskuterar gärna allt mellan himmel och jord. Två av hennes väninnor hade stickat åt William. En blå/vit kofta och en jättefin nallebjörn. Av en annan släkting till sambon fick vi tre hemstickade koftor. En turkos, en blå och en vit med huva. Helt underbara! Svärmor visade sig också ha stickat en beige kofta med tillhörande mössa och en blå väst med huva. Våran lilla kille blir inte alls bortskämd :-). Svärföräldrarna hade också köpt en del andra presenter till William, bl.a. en hoppgunga. Vi satte William i den och han verkade gilla att gunga lite i den. Jag tror att han måste lära sig hur den fungerar innan han kan roa sig fullt ut med den. Efter lunchen åkte vi och handlade mat och blöjor på stormarknaden. Sedan åkte vi hem till sambons syrra för att ta det lugnt. Vi sitter just nu i soffan och är jättetrötta och jag antar att det blir att lägga sig tidigt ikväll. Just nu har jag hemlängtan. Inte för att jag vet varför. Jag kanske har gått och blivit tråkig :-). Jag kängtar efter huset, min säng och mina syrror och vänner. Det kommer säkert att bli en trevlig vecka. Sov gott mina vänner!

Packa mammas kappsäck

2007-11-06T16:32:00.000+01:00

Dags att packa.

Till William:
Blöjor, tvättlappar, skötselgrejer, kläder, nappflaskor, tillägg i pulverform, tillägg i färdiga tetrapack, gröt i pulverform, skedar, hakklappar, pyjamasar, kläder, leksaker, pass, försäkringspapper, filtar, lakan, handdukar, AD-droppar.

Till mig:
Kläder, toalettsaker, pass, mobil, laddare, kamera, tidningar, tuggummi, choklad, vattenflaska, CD-spelare, avslappnings-CD och Kajsa Ingemarssons "Lyckans hjul" på CD.

Snart bär det iväg :-).

Vår början på veckan

2007-11-06T09:36:00.000+01:00

Igår bestämde jag mig för att ta det lugnt. William vaknade vid sjutiden, men somnade om efter lite bus med sambon innan han stack till jobbet. Varje morgon är William på ett strålande humör. Han vaknar i sin spjälsäng och jag lyfter över honom till oss. Sedan ligger han där och sprattlar, leker med sina fötter, pillar mig och sambon i ansiktet och gör sina glada högljudda små skrik. Vid niotiden brukar han få sin första flaska med tillägg och har då alltså inte ätit något sedan niotiden kvällen innan. Vid lunchdags får han en smakportion av någon rotfrukt och en flaska med tillägg. Vid tretiden är det dags för en flaska igen. Vid sextiden försöker jag stoppa i honom lite gröt (för närvarande majs- och havregröt) plus ev. lite tillägg och vid niotiden en sista flaska med tillägg. Sakta men säkert har vi fått till en rutin som jag försöker hålla på. Idag sover han fortfarande och klockan är kvart i tio och då blir det lite senare, men jag ska försöka bli bättre på att hålla rutinerna. Igår var vi på barnsång i kyrkan igen och jag måste medge att det är mysigt att gå dit och sjunga lite, fika och prata med andra mammor. Efteråt blev det en paus hemma för att äta lunch och packa väskan till simmet. På babysimmet igår fick vi testa en del nya övningar och det klarade William galant. Han har blivit så livlig i vattnet och sprattlar hej vilt. Det roligaste verkade han tycka var att flyta runt i en simring och jaga leksaker. Den mysigaste övningen tyckte jag var att med hjälp av frigolitstavar under armarna flyta omkring på rygg med William på magen. Idag ska jag börja packa. Imorgon flyger vi till sambons familj i England för att hälsa på en vecka. Jag både ser fram emot att åka, men samtidigt vill jag inte. Jag avskyr att flyga och inte blir det bättre med hjärtklappning och ångest. Stödstrumporna åker på i och med att jag har en ökad risk för blodpropp. Är det någon som har några bra tips på hur man kan slappna av där uppe i det blå? Det kommer att bli lite annat att tänka på nu när William flyger med oss, men jag vet att när ångesten kommer får sambon ta över William. Himla ångest jag avskyr dig! Det ska i alla fall bli skönt att få lite mer tid med sambon. Nej, nu ska jag avsluta min havegrynsgröt. Ja, ni hörde rätt! :-) När kylskåpet är tomt blir det micrad havregrynsgröt med lingonsylt :-). Ganska gott faktiskt! Ha´en skön förmiddag!

William 5 månader

2007-11-04T19:05:00.000+01:00

Våran lilla älskling har fyllt 5 månader och vi tycker att han blir mer fantastisk för varje dag. På BVC i veckan vägde han 6,5 kg och var 64,5 cm lång. Äntligen har William lämnat sin egen lilla kurva under den understa kurvan och stegat upp ett par kurvor. Äntligen har oron för hans vikt släppt. Jag har fortsatt att ge honom smakportioner av potatis, palsternacka och gröt. Det mesta spottar han ut, men det känns ändå som att det går långsamt framåt. Han äter 4-5 flaskor med tillägg per dag mellan 150-200 ml per gång. Rekommendationen vid 5 månader är 700-1.200 ml, men så länge William ökar i vikt som han ska tänker jag inte försöka trycka i honom mer än han vill. När jag matar honom sitter han i sin barnstol från IKEA och pruttar med munnen så att det stänker hej vilt. Han trycker också ut maten med tungan och hälften rinner ner i hakklappen. Efter ett tag blir han frustrerad och blir ledsen och då känns det som att det är dags att sluta och övergå till flaskan. Flaskan vill han gärna hålla i själv fast att han inte är tillräckligt stark eller har tillräckligt bra motorik. De senaste veckorna har han börjat ljuda riktigt höga skrik som skär i öronen och han varvar skriken med pruttande ljud. Ibland när vi tar bussen ner till stan ligger han och gör pruttljud hela resan. Ibland ligger han och stirrar på en och samma människa hela vägen och sist var det en äldre man som började le och vifta med sina buskiga ögonbryn :-). William vill också gärna stå upp och han har blivit så pass stark att han, om man håller honom i händerna, drar sig upp från ryggläge till först sittande ställning ända till stående. Förra veckan vände han sig från rygg till mage i spjälsängen medan jag vände mig om för att bädda sängen och jag blev glatt förvånad när det hände. Det var också roligt att se hur han från att ha slitit bort leksakerna (som hänger fast med kardborr i en båge) på babysittern till att slita bort hela bågen. Leksakerna flyttar han från ena handen till den andra och de åker ofta ner i golvet ner han sitter i sin stol. Klädstorleken är nu 62 och han är nu på god väg mot 68. Jag har upptäckt att klädförrådet börjar sina och förhoppningsvis kommer vi att hitta lite kläder i England när vi åker nu i veckan för att hälsa på sambons familj. Det ska bli spännande att flyga med lilla gubben och jag hoppas att det går bra. I övrigt är han en väldigt glad kille som ikväll kiknade av skratt när jag fick hicka under flaskmatningen :-). Just nu ligger en utslagen kille i sin spjälsäng och sover. Det blev lite si och så med sömnen idag och han passar på att ta igen lite. Jag hade tänkt att kika lite på "Ensam mamma söker" och koppla av lite i TV-soffan. Imorgon är det dags för barnsång i kyrkan på förmiddagen och babysim på eftermiddagen. Trevlig kväll!

Framsteg för William

2007-10-24T21:52:00.001+02:00

William som snart är 5 månader har ikväll rullat från rygg till mage. Jag hade lagt honom i spjälsängen, vände ryggen åt honom ett par minuter och när jag vände mig mot honom igen låg han på magen och stödde sig på armarna. Han kikade på mig med sina stora ögon och förstod nog inte riktigt vad som hänt :-). Han växer stadigt nu och låren är riktigt runda och mysiga att nypa i. Det nya blonda håret växer och hans stålgrå ögon har fått bruna stänk i sig. Vart vi än kommer ligger han och ljudar med gäll röst. Man kan tro att han är ledsen ibland, men han verkar bara tycka det är kul att testa de nya höga ljuden som han lärt sig åstadkomma. I måndags skippade vi barnsången vi går på och var hemma och tog det lugnt på förmiddagen. På måndag eftermiddag var vi på babysimmet igen och nu sprattlar William som en fisk i vattnet. Han ser så lycklig ut i poolen och sambon njöt av att få bada med honom denna veckan. Igår var vi och hälsade på en jobbarkompis i Norsholm som är hemma med sitt andra barn. Båda hennes barn visade sig ha ögoninfektioner och jag hoppas att William inte blev smittad. Hennes båda pojkar är helt bedårande och både jag och min andra jobbarkompis som var där och hälsade på hade en trevlig dag. Idag har vi varit hos min ena syster i Åtvidaberg. Syrran var barnvakt medans jag gick och besökte en naprapat. Naprapaten visade sig vara duktig på många områden och jag fick både massage, akupunktur och healing. Vi hade ett förtroligt samtal om min hälsa, livets upp- och nedgångar och om relationer. Han ska försöka hjälpa mig att bygga upp min självkänsla och på så sätt försöka bota min ångest. Jag har varit helt desperat när det gäller att försöka hitta en behandlingsform som passar mig och jag har prövat så många olika behandlingar. Tänk om det här kunde vara det jag väntat på! Jag ser fram emot nästa tillfälle! Det kändes som att han läste mig som en öppen bok och han såg alla mina brister. Jag fick en del konkreta råd och jag kände mig glad och nöjd när jag vandrade därifrån. Jag har också fått en tid hos min husläkare nästa vecka som jag vill skickar en remiss till en bra psykolog. Det skadar inte att försöka bota ångesten genom att ta nya tag med samtalsterapi. Just nu sitter jag med en kudde bakom ryggen i sängen och bloggar. Min lilla älskling somnade i famnen på mig efter nästan två timmars försök till att få honom att sova. Jag tänkte försöka få honom att somna lite tidigare och jag hoppas hoppas att han kommer att börja sova längre om nätterna. Nu vaknar han ofta mellan tre och fem på morgonen och jag lyfter över honom till vår säng. Egentligen borde jag väl inte göra det, men jag orkar bara inte springa upp flera gånger per natt för att peta in nappen och få honom att somna om. Sambon är utmattad efter alla sömnlösa nätter och har börjat sova i gästrummet igen. Hur kul är det? :-( Ikväll är han och ett gäng killar hemma hos en jobbarkompis och kollar på film. Hur orkar han? Jag är helt slut om kvällarna. Imorgon kanske jag tänker gå på mamma-barn-gympa om jag orkar och efter det är det fika med alla mammorna igen på Waynes Coffee. Veckorna bara springer iväg. Nästa vecka är William 5 månader redan. Han är så himla söt och go´ killen. Han skriker bara när han är trött eller hungrig och emellan mat och sömn är han en väldigt nöjd kille som kan sitta och leka för sig själv i sin babysitter i upp till en timma åt gången. Vi är så lyckligt lottade jag och min sambo. Det var ingen slump att vi fick en pojke, idag har jag förstått att det var menat så. God natt kära bloggare! :-)

Ångest

2007-10-20T19:37:00.000+02:00

Nu har den slagit till igen. Ångesten. Williams första månader höll den sig undan, men nu är den stark och jag avskyr den. Den tär på mig och jag blir låst i och med att jag inte kan göra allt jag vill när den kommer. Hjärtklappning, extraslag, tryck över bröstet, andnöd, yrsel, domningar och hemska tankar varvas och jag tror att min sista stund är kommen. Tänk om jag ändå visste om jag får ångest av att känna mitt hjärtas konstiga extraslag eller om jag på något sätt kan framkalla dem. Jag tror envist på att extraslagen har någon fysisk orsak och när jag känner av dem stannar världen för en stund. Som en snabbspolad film ser jag mammas blusknappar på vardagsrumsbordet där hon bodde efter att hennes man försökt rädda hennes liv. Jag ser mamma liggandes i sin kista med ett annorlunda utseende som skrämmer mig. Jag ser framför mig pappa komma gåendes på vägen hållandes en hand på sitt bröst. Jag ser pappa liggandes på köksgolvet kämpandes för sitt liv då han inte kunde andas. Båda gick bort av hjärtåkommor och det gick snabbt när de drabbades. Jag är så jäkla rädd för att det ska drabba mig i sängen, i duschen, framför ratten i bilen, när jag är långt ifrån ett sjukhus men framför allt är jag rädd för att dö och att William får ligga och skrika tills att någon reagerar. Jag är så rädd att jag gråter och blir panikslagen. Jag vet att jag inte är runt 70 år som de var, men döden kan inträffa när som helst och det skrämmer mig. Jag hoppas och ber att jag ska få leva och se William växa upp. Min älskade lilla pojke som betyder allt för mig. Så här har jag känt i flera år och det verkar inte bli bättre. Jag känner mig ganska uppgiven just nu och även höstmörkret påverkar mig. Sedan jag fick reda på att jag har en ökad risk för blodpropp så har min ångest blivit värre. Det var precis vad jag behövde få reda på. Ibland undrar jag om motion ökar risken för att en blodpropp vandrar i väg och sätter sig på ett olämpligt ställe. Stillasittande ökar ju också blodproppsrisken. Jag känner emellanåt att jag är rädd för att andas, att ta ett djupt andetag som i nästa stund visar sig vara mitt sista. Jag vill inte känna så här längre. Jag vill leva, vara lycklig och kunna njuta av William utan att vara rädd för att något ska hända. Jag försöker få tag i min husläkare som jag hoppas kan skicka en remiss till en bra psykolog. Jag har varit hos både psykologer och kuratorer, men inget har hittills hjälpt. Jag kanske måste gå där en längre period för att bli botad? Nu finns det säkert många som undrar vilken knäppgök jag är. Det struntar jag i! Det här är jag och jag lever med ångest. Jag är annars som vilken människa som helst som bara råkar ha varit med om en del jobbiga upplevelser. Om det finns någon som jag som gärna vill prata om och dela med sig av sina erfarenheter så finns jag här.

Första smakportionen

2007-10-07T20:55:00.000+02:00

Nu har det hänt :-). Ikväll gjorde jag den första smakportionen till William bestående av mixad potatis och tillägg. På med hakklappen (bara för att få in den vanan) och sittandes i mitt knä försökte jag stoppa in det första lilla moset i munnen på honom. William såg väldigt skeptisk ut, rörde på munnen och smackade till ett par gånger :-). Jag undrar vad han tänkte och hur mycket han egentligen fick i sig, men det kom inte ut så mycket i alla fall och det kanske handlade om en halv tesked. Imorgon fortsätter vi med potatis och just nu känns det bara spännande att få se om han kommer att långsamt vänja sig vid att äta. Som steg två tänkte jag pröva palsternacka och sedan blir det kanske morötter, ärtor, majs och broccoli. Är det någon som har några bra tips på vad som är bra att börja med att äta eller något annat som jag bör tänka på så kommentera gärna!

Älsklingsfilten

2007-10-07T14:44:00.000+02:00

På en turkos alldeles underbart mjuk filt ligger min lilla älskling och sprattlar, gurglar och ler. Filten fick vi i somras av Williams fadder Maria som alltid tänker på sin lilla gudgosse. Filten har verkligen blivit en favorit som följer med oss vart vi än åker. Den har varit med på utflykter under sommaren, den har varit skön att ligga på i vagnen och den fungerar utmärkt som lekfilt. William är förälskad i sin lilla turkosa filt :-).

William 4 månader

2007-10-07T12:50:00.000+02:00

William är nu fyra månader gammal och han har vuxit till sig på sistone. På den senaste kontrollen på BVC i veckan vägde han 5,7 kg och äntligen har han passerat den understa kurvan (han har haft en egen kurva under den understa ända tills nu). Han är nu 62 cm lång och det syns att han har vuxit. Han är en stark kille som står stadigt på båda benen om man håller upp honom och ligger han på magen lyfter han inte bara upp huvudet utan också överkroppen. Han har fått ett sådant härligt skratt! Ibland tjuter jag och sambon av skratt när William får riktig fart, spritter i hela kroppen, jollrar och skrattar så att han kiknar. Han är så mysig! I veckan som var gick jag igenom alla hans kläder och lade undan alla kläder av storlek 50/56 i en liten märkt kartong. Nu är det storlek 62 som gäller och 68 passar också även att det är aningen för stort. Nu har han också tappat sitt långa rödbruna bebishår och från att nästan ha blivit kal har det håret nu blivit ersatt av små blonda fjun. I nacken har han kvar en tofs av det gamla håret men annars är det helt utbytt. Min ena syster hade inte hört talas om att bebisar tappar håret och trodde jag hade klippt honom :-). Han ser nu helt annorlunda ut, men han är fortfarande världens sötaste bebis :-). Sambon som tyckt att William varit så lik honom med sitt rödbruna hår blev nog lite snopen :-). På BVC fick William också sin första vaccination trots att sambon och jag varit väldigt emot det. Sambon reagerade på en vaccination när han var bebis med feber och han fick till och med hjärtstillestånd i ambulansen. Läskigt! Visst har vaccinerna förändrats, men det finns ändå risker och det ska man var medveten om. Mitt beslut tog jag när en kompis berättade om en kille som fått hjärnskador av en barnsjukdom i vuxen ålder på grund av att han inte vaccinerats och som idag är förståndshandikappad. Stackars kille! Det vill man ju inte heller ha på sitt samvete. William blev kinkig på kvällen efter vaccineringen och på natten fick han närmare 39 graders feber och han yrade natten lång. Jag blev så orolig och sov inte många timmar den natten. Dagen därpå var han feberfri, men han sov väldigt mycket och det märktes att han var påverkad. Igår var vi på IKEA och köpte en barnstol och vi prövade igår kväll att sätta honom i den. Vi fick bulla upp med lite kuddar runt om men där satt han medan jag gav honom flaskan och han verkade nöjd. Idag hade jag tänkt att börja ge honom smakportioner. Han har varit väldigt intresserad på senaste tiden när han suttit med i babysittern på köksbordet medan vi ätit. Det sägs att man ska börja med exempelvis lös potatismos och att man ska ge en tesked till att börja med för att sedan successivt öka på portionerna. Jag har också fått rådet att ge en grönsak i uppåt fem dagar innan jag byter för att han ska vänja sig vid en smak i taget. Det ska bli spännande, men det känns lite pirrigt att veta att man gör rätt. Jag har så många frågot och naturligtvis glömde jag att ställa alla till BVC. Hur ska man veta när det är dags att öka på portionerna? Ska man efter ett tag ge lite av varje vid varje måltid? När är det dags att börja ge honom vatten? Ja, ja det ordnar sig väl :-). Jag har fått en broschyr från BVC som jag får lusläsa och det är väl bara att börja i någon ände och sedan får väl BVC finnas där som ett stöd. Wish me luck :-).

Dopet

2007-10-07T12:03:00.000+02:00

Nu äntligen efter den senaste tidens alla måsten har jag fått en stund att sitta ner och skriva lite. William ligger i vagnen och snusar (eller rättare sagt rosslar av sin förkylning). Sambon är ute i garaget med ett par kompisar och mekar med sin rallybil. Här sitter jag med en sen frukost som består av två grova ost- och skinkmackor, en skål med yoghurt och min favoritmüsli med papaya och ett glas apelsinjuice. Tiden har gått så fort! Tänk att lillkillen nu är 4 månader redan!

Dopet som var den 16 september gick jättebra och jag känner mig så nöjd. Trots att jag var nervös och ser illa ut på korten som togs med ett knappt igenomkammat hår och dålig hållning så är jag nöjd. Det här var vår lilla älsklings dag och huvudsaken var att han var fin och hade det bra. Morgonen började med att jag och min kusin åkte till församlingshemmet för att ställa iordning möbler och duka. Sedan åkte vi hem för att duscha och göra oss i ordning. Som tur var hade vi svärmor och svägerskan på besök och de tog hand om William medan sambon och jag förberedde oss. Vi tänkte var på plats en timma innan och innan vi åkte ringde min äldsta syster som var på väg från Stockholm med familjen och sa att hennes yngsta dotter blivit magsjuk på resan ner. Vad tråkigt att min yngsta systerdotter och syrrans man inte kunde vara med på dopet. Vi bestämde att hon fick ligga och vila på vår soffa med pappa som sällskap. I bilen på vägen till dopet kom vi på att vi glömt dopklänningen hemma :-). Syrran som åkte i bilen bakom oss tillsammans med sin andra dotter och min svärmor och svägerska vände om för att åka och hämta klänningen. Vilken bra början! :-) På plats såg vi över lokalen vi hyrt och snart blev det dags att förbereda William. Jag fick stor hjälp av mina andra två systerdöttrar från Åtvidaberg med att byta om på William och mina syrror hjälpte också till. Släkt och vänner strömmade in i kyrkan och vi hann att heja på många innan det var dags att sätta oss. Prästen Annika inledde dopet på svenska och pastorsadjunkt Jonas översatte till engelska och sedan gjorde de så genom hela dopet. Jonas var verkligen kass på engelska, men han gjorde sitt bästa och jag hade inga problem med det :-). Resultatet blev en lycklig svärmor och svägerska som kunde hänga med på vad som sas. En av de fyra faddrarna, Maria, läste dikten Älskade barn. Den dikten är så vacker och Maria gjorde det så proffsigt och med stor inlevelse. Tack snälla gumman för att du ställde upp och läste dikten till William! Sambon läste en tackbön och trots att han inte ens knappt kikat på texten läste han den väldigt bra på svenska för att sedan fritt översätta den till engelska. Bra gjort älskling! Fadder Henrik läste en text Jesu lärljungar... och det gjorde han väldigt proffsigt på båda språken. Tack snälla Henrik! Fadder Matilda hade fått uppgiften att hälla upp dopvattnet under tiden som prästen läste en text och det vill jag tacka henne för! William sov sig igenom den första delen av dopet och vaknade först när prästen hällde vatten på hans hjässa. Det måste ha varit en smärre chock att precis nyvaken bli upplyft för att kika på alla åskådare som samlats för att fira honom medan prästen sa - Så här ser en nydöpt William ut! :-). Något som också var en höjdpunkt under dopet var när Therése sjöng sångerna Himlen måste sakna en ängel och What a wonderful world. Tack snälla gulliga Therése för att du tog dig tid att sjunga på dopet! Trots att kantorn spelade lite falskt tänkte man knappt på det för din underbara röst som fyllde kyrkan. I slutet var det dags att få ta emot dophandlingarna och dopljuset och sedan blev det en stund för fotografering. Efteråt knallade vi över till församlingshemmet och där satte min kusin fart med att duka fram smörgåstårtor och dricka. Både hon och mina två systerdöttrar från Åtvidaberg dukade fram, plockade bort och skötte diskmaskinen i köket. Jag är så evigt tacksam för att de ställde upp och hjälpte till! Hur hade jag annars hunnit med att äta och umgås med folk. När jag träffade systerdöttrarna sist fick de var sitt presentkort att nyttja på Gina Tricot och det uppskattades :-). Nästa gång jag träffar min kusin måste jag se till att uppskatta henne. Vi fick en hel massa fina presenter och alla tyckte att dopet hade varit så fint och lyckat. Till och med sambon som hade varit skeptisk till dopet verkade nöjd och belåten :-). Ett sista stort tack till alla som var med och firade vår lilla William! Det blev en oförglömlig dag för oss! På kvällen var vi jättetrötta men tog ändå ett ryck för att åka och städa klart lokalen. Det var så skönt att allt var diskat och torkat och vi hade bara att dammsuga och moppa golven. Sedan åkte vi hem till svärmor och svägerskan som sett efter William åt oss och vi kröp i säng tidigt. William sov 1o (!) timmar i sträck efter dopet och var lite tagen dagen efter men blev snart sitt vanliga spralliga jag. Vår älskade lilla William, du betyder allt för oss! Tack för att du finns!

Dopet närmar sig + bilder från babysim

2007-09-13T22:23:00.000+02:00

Vår lilla Tumlare trivs bra i poolen på babysimmet Delfinen. En liten kille som har varit ledsen varje gång i badet hemma har plötsligt upptäckt att det är kul att bada. Visst är han väl himla söt i poolen!

Smörgåstårtor, doptårtor och blommor är beställda. Dopklänningen är inhandlad och Williams namn är broderat på den. Agendan är färdig och ska printas ut imorgon. Församlingsgården är rekad och "Ta med till dopet listan" är skriven. Alla inbjudna har tackat ja och vi blir 34 vuxna och 6 barn. Svärmor och sambons syster har anlänt från England och på lördag kommer sambons bästa vän Henrik och hans fru hitflygandes från London. Fadder Henrik ska läsa en text på dopet, fadder Maria ska läsa dikten "Älskade barn" och fadder Matilda ska hälla upp dopvattnet. Min sambos uppgift blir till att läsa en tackbön och min uppgift är att läsa upp namnen. William Berthold Dennis. Berthold efter min pappa som gick bort för ett par år sedan och Dennis efter sambons morfar som gick bort för 2,5 år sedan. Till en början hade jag inte tänkt att William skulle heta Berthold som andranamn, men nu känns det självklart och det känns också rätt att hedra min pappa. Imorgon har vi lovat svärmor och sambons syrra att äta lunch ute och vi ska nog bara ta det lugnt efter det. På lördag är det dags att inhandla det sista inför dopet, packa Williams väska, stryka kläderna, hämta tårtorna och förbereda det som behövs. På söndag är det äntligen dags och jag ser verkligen fram emot dopet och att träffa familjen och vännerna! Här nedan kommer "Ta med till dopet listan" :-).

*William ;-)
*Dopklänning + kläder att ha under
*Extra kläder till William
*Ersättning till William +nappflaska
*Blöjor + skötväska
*Dukar, servetter, sax och tejp
*Tårtspadar
*Kamera + videokamera
*Kaffe, socker och mjölk
*Dricka + saft
*Blommor
*Smörgåstårtor och doptårtor
*Gästbok
*Sambons text
*Fadder Henriks text
*Agendor
*Kort och pengar till tjejen som ska sjunga

Jag har säkert glömt något :-). Som tur är så är det inte längre mellan bostaden och kyrkan än att vi kan åka emellan. Nej, nu är det läggdags. Svärmor och svägerska har gått och lagt sig och det är bara sambon och jag som sitter och ugglar framför datorerna :-). William sover gott i sin spjälsäng men snart är det dags att väcka honom för att byta blöja, ta på pyjamasen och att äta den sista flaskan innan han sover för natten. Inte så smart kanske att ta upp honom när han sover fast en sen matning har visat sig göra susen när det gäller att få sova till morgonen. En rapport om dopet och kanske en liten bild kommer nästa vecka. Ni får härda ut med att det blivit lite långt mellan inläggen. Det är lite trist tycker jag. Fast samtidigt är det väl bra att skriva när man verkligen har något att berätta :-). Sov gott!

Vi har satt ett rekord

2007-09-03T17:01:00.000+02:00

I mitt förra inlägg skrev jag om att William knappt ökat något i vikt den senaste månaden. Fredagens BVC-besök chockerade både mig och sköterskan och vi fick en tid idag för ett läkarbesök. Dra på trissor! Idag blev vi lika chockerade när vågen visade på 4.475 gram. Det innebär en viktökning med 300 gram på 3 dygn. Sköterskan och läkaren hade aldrig sett på maken. Vad lättad jag blev! Nu förstår jag att jag inte matat William tillräckligt. När han ligger vid bröstet somnar han oftast och han har helt enkelt inte fått i sig tillräckligt. Den andra orsaken är troligtvis att jag slutade med bröstvårtsskydden och det blev svårare för honom att dra i sig tillräckligt. Förra veckan köpte jag nya bröstvårtsskydd och vi har kört stenhårt med amning och tillägg (främst tillägg) och det har gjort susen. Stackars lilla gubben! Det är klart det är därför som han skrikit mera än vanligt och nu verkar han mer tillfreds. Sedan har jag lättmjölk i brösten och det blir man ju inte fet av. Det finns en annan mamma som är med oss och fikar på Waynes coffee varje vecka vars son som är lika gammal (så när som på två veckor) som väger ca. 7 kg. Det ni! Snacka om grädde i tuttarna! :-) Idag har varit en bra dag. På förmiddagen var vi i kyrkan på barnsång. Sedan gick vi hem i värsta hagelskuren och hemma åt vi och slumrade sen lite tillsammans. Innan läkarbesöket åkte jag och beställde tårtor till dopet som jag hoppas blir fina. Det blir ljusa ofärgade marsipantårtor med rosor, texten "William på dopdagen 16/9 någonting" och en liten söt dopfigur som kronan på verket. Det som återstår innan dopet är att köpa dukar, fundera ut någon bra klädsel, beställa blommor och köpa ingredienser till smörgåstårtorna som ska tillverkas. Det är lite pyssel, men det känns väldigt kul att få göra dopet till en speciell dag för vår älskade lilla William. Nu är det dags att gå och fixa iordning en flaska med tillägg till lilla gubben så att vi inte halkar efter med vikten igen. Vi hörs!

William 3 månader

2007-09-02T22:11:00.000+02:00

Hipp hipp hurra på din 3-månadersdag William! Så har våran älskling blivit tre månader och det känns som att tiden gått så otroligt fort. Han är så söt med sitt långa hår som lockar sig när det blir blött och sina stora mörka ögon som tittar utforskande på oss. Han har börjat att jollra längre stunder nu och när jag sjunger för honom håller han fast blicken på mig och jollrar med på sitt eget vis. Det märks att han blir starkare och starkare och om det inte vore för att han inte går upp i vikt som han ska så vore allt perfekt. I fredags var vi på BVC för att väga, mäta och vaccinera. Jag fick en chock när vågen bara visade på 4.175 g och när det visade sig att han bara gått upp knappa 200 g och vuxit 1 cm på en hel månad. Jag kände mig helt gråtfärdig och undrade om det var mitt fel att han inte ökat i vikt som han ska. Jag trodde inte att jag behövde väcka honom längre för att mata utan att allt hade stabiliserats. Tänk så fel man kan ha! Vaccinationen får vi skjuta på i och med att han fortfarande är så liten. Tydligen måste vikten ligga upp emot 5 kg för att de ska vaccinera. Imorgon har vi en tid för läkarbesök på eftermiddagen och då ska de ta prover på vår lilla älskling. Under helgen har jag sett till att mata William varannan till var tredje timma och han får dubbla portioner tillägg. Tänk om det kunde göra susen tills imorgon! Håll tummarna för oss! Jag hoppas och ber att det inte är något allvarligt. Jag skulle bara inte klara av att det händer honom något. Nu är det dags att mata William en sista gång innan sovdags. Tyvärr kan jag inte läsa era kommentarer för tillfället, men om ni vill skicka en hälsning får ni gärna göra det till configura_annhe@hotmail.com. Sov sött kära bloggare!

Faddrar

2007-08-30T00:20:00.000+02:00

Klockan är över midnatt och jag sitter och snörvlar framför datorn. Himla förkylning! Sambon har äntligen lämnat ifrån sig sin laptop så att jag fått chansen att blogga lite och framförallt läsa andras bloggar. Jag är tyvärr för trött för att lämna kommentarer till alla men jag får lov att göra det nästa gång. Jag hörde att laptopen ska iväg på tjänsteresa från imorgon tills nästa vecka och därför var jag tvungen att passa på.

Nu är det klart med faddrar till William och vi är glada att alla tilltänkta tackat ja. Nu för tiden har inte faddrarna ansvaret om det händer föräldrarna något utan ska finnas där som stöd. Däremot har jag hört att faddrarna kan få ta hand om barnet om inte någon inom familjen kan och det känns tryggt. Jag hoppas och ber om att inget ska hända oss! Hemska tanke! Det kommer nu alltid att finnas ett band mellan faddrarna och vårt barn. Jag är helt säker på att alla faddrar kommer att vara bra förebilder för William och alla kommer att bidra med något som han kan ta lärdom av.

Fadder Maria i Stockholm
En vän till mig som jag första gången träffade i årskurs fyra då jag började i ny skola. Det dröjde till högstadiet innan vi började att umgås och vi har en hel del gamla minnen tillsammans. Jag undrar om hon kommer ihåg när vi stal rödvin ur deras grannes förråd i källaren :-). Jag har alltid tyckt om Marias personlighet och jag beundrar henne för hennes sätt att uttrycka sig i det hon skriver. Jag kommer att vara en av de första som kommer att vilja inhandla hennes debutroman :-). När jag tänker på Maria ser jag en Sarah Jessica Parker i Sex and the City eller en Calista Flockhart i Ally McBeal :-). En tuff tjej med glimten i ögat som är en mästare i yoga och en underbar mamma till sin lilla dotter Signe. Hon kommer att bli en underbar fadder till William.

Fadder Matilda i Norrköping
En jobbarkompis till mig som jag står väldigt nära. När jag är skittrött på jobbet är jag glad att hon finns där och hon har alltid lyckats peppa och muntra upp mig. Det finns nog inget som vi inte pratar om och det är skönt med sådana vänner. Vi berättade i förtroende för varandra att vi slutat med p-piller och försökte bli gravida och det gjorde vi samtidigt :-). Först berättade jag för Matilda att jag var gravid och det dröjde inte länge förrän hon också var gravid. Jobbarkompisarna har nog trott att vi planerat att få barn samtidigt, men det råkade bara bli så :-). Sex veckor efter Williams födelse föddes lilla Siri och nu har vi tänkt att synas så ofta vi kan för att luncha, shoppa och umgås med de små bebbarna. Matilda är en fd gymnast, rider och shoppar så snart hon kommer åt :-). Det finns ingen som har sådan koll på klädmärken och senaste mode som hon, det lovar jag er :-). Matilda är en väldigt underhållande tjej och hon har en sådan varm och ödmjuk sida som är beundransvärd. Hon kommer också att bli en underbar fadder till William.

Fadder Henrik i England
En fd jobbarkompis till mig och sambon, men även min sambos bästa vän. Henrik flyttade till England för ca fem år sedan och började jobba på Englandskontoret. Där träffade han sin nuvarande fru Linh och är nu fast i England för alltid :-). Både Linh och Henrik är jättemysiga personligheter. Henrik är den nordiskt blonda killen som är stor och trygg och har ärliga blå ögon. Linh är en jättesöt och go asiatisk tjej som när jag lärde känna henne var helt sjövild, men nu verkar hon ha lugnat ner sig lite :-). De är varandras raka motsatser och väldigt gulliga tillsammans. Henrik var för mig ett givet val av sambons vänner och han kommer bli en bra fadder.

Fadder Magnus i USA
En jobbarkompis till mig och sambon. Det här valet måste jag erkänna att jag var väldigt skeptisk till, men sambon ville så gärna ha Magnus till fadder att jag fick ge med mig :-). Magnus är en skitsmart norrlänning med rakat huvud och snart har alla tatueringar tagit över hans kropp. Magnus är killen som får tjejerna att vända sig om (gäller inte mig dock :-)) och som har haft förhållanden med sjuttonåringar trots att han fyllt trettio. Han är en mästare på kampsport och sist jag pratade med honom berättade han om att han ev skulle bli upphängd i krokar under någon show. Är detta en bra fadder för William? :-) Grejen med Magnus är att han har ett hjärta av guld och världens bästa hand med barn. Sist han var här gick han och bar omkring William som senare somnade i hans famn. Magnus blev kär i William och började prata om att stadga sig och skaffa barn :-). Först ska han väl jobba klart sina tre år i USA innan han kommer hem. Tyvärr kommer inte Magnus på dopet. Det blir lite väl dyrt att flyga till Sverige en extra gång för enbart ett dop. Jag tror efter att ha vant mig vid tanken att Magnus kommer att bli en bra fadder. Han har redan planerat att träna William i Kung Fu och hyser stort hopp för honom :-). Det är bäst att se upp senare när William och sambon kommer hem och övar sina grepp på mig :-).

Oj, nu är klockan ett! Det är bäst att avsluta och krypa till kojs inne hos mina små älsklingar. Sweet dreams!

Präst på hembesök

2007-08-22T12:39:00.000+02:00

Jag blir galen på att jag inte kommer åt bloggen som jag ska. Fortfarande funkar inte min blogg i Firefox och jag vet inte varför. Explorer funkar inte på vår stationära dator igen. Våran laptop använder sambon till jobbet mestadels och därför kan jag inte använda den så ofta till att blogga. Som tur är kan jag i alla fall göra inlägg via Firefox, men jag kan inte komma åt andra bloggar och kommentera. Grrrr! Nej, nu ska jag sluta beklaga ig och skriva ett litet inlägg.

I måndags kväll kom en kvinnlig präst på hembesök inför det kommande dopet. När jag öppnade dörren stod där en färgglad präst i en hemsydd skjorta i randigt turkost och vitt med prästkrage. Jag kunde inte låta bli att kommentera skjortan och sa typ "Vilken somrig arbetsklädsel ni börjat med" och fick till svar att hon sytt skjortan själv. Tydligen får man använda blått i klädseln och hon var medveten om att skjortan gick åt turkost. Hmmm...den var turkosrandig, men hon rykte på axlarna och skrattade åt det :-). Vi gick igenom agendan inför dopet och bestämde psalmer, texter och vem som ska göra vad. Tydligen ska hon och en annan präst turas om att läsa. Det verkar smart eftersom dopet ska vara på både engelska och svenska och en av dem ska översätta. Jag är så glad att jag fått tag på den tilltänkta tjejen som jag vill ska sjunga på dopet. Hon har sjungit i kören DaCapo här i stan, sjungit i ett eget litet popband Lorelei de Lux och nu senast har hon blivit Temptation Jazz Bands nya sångerska. Vi har jobbat tillsammans några år och hon blev glad över att jag frågade henne. Vi har bestämt att hon ska sjunga Himlen måste sakna en ängel (av Linn Maria Wågberg) och hon själv vill sjunga What a wonderful world och den kommer att bli fin som avslutning på dopet. Inbjudningarna till dopet är nu utskrivna och klara att postas. Det enda som inte syns på bilden ovan är den lilla glänsande fjärilen i silver med pärlor som jag satte uppe i högra hörnet på inbjudningarna. Jag blev faktiskt väldigt nöjd om man nu får vara det :-). Idag ska jag gå och inhandla en dopklänning och under veckan ska jag beställa tårtor. Vi tänkte bjuda på smörgåstårta först och sedan blir det tårta till kaffet. Tårta på tårta kanske, men jag tycker att det funkar. Jag ska försöka hitta något bra recept på smörgåstårta någonstans. Tipsa gärna om ni har något bra recept. Jag vill gärna ha både skinka, ost och räkor på och ingen lax och det gör det kanske lite svårare :-). Nej, nu är det dags att bege sig in till stan för att köpa dopklänning och efter det ska jag på massage och det ska bli så underbart. Hej så länge!

Äntligen nytagna bilder på våran sötnos

2007-08-14T19:54:00.000+02:00

I lördags var vi och firade min äldsta systerdotters 18-årsdag i Stockholm. Lillkillen låg i vagnen och sprack upp i ett leende när pappa killade på hakan.

Iklädd en fin body som mammas kusin Annica köpt och tryckt namnet på.

Första badutflykten till Järnlunden utanför Rimforsa. Det var mygginvasion och vi kunde därför inte stanna så länge. Synd då William stortrivdes på mysfilten.

Världens mysigaste 18-åring

2007-08-13T16:35:00.000+02:00

I lördags åkte vi till min ena syster och hennes familj i Stockholm för att fira deras äldsta dotter Evelina som fyllt 18 år. Evelina är världens mysigaste tjej. Hon har ett stort hjärta och är så mjuk, kramig, omtänksam och go´. Jag minns det som igår när jag som sjuttonåring satt hemma i soffan hos min syster med deras förstfödda i min famn. Jag har ett foto på oss och jag ser så ung ut och Evelinas sparkdräkt är alldeles för stor. Idag är hon en jättesöt blond tjej med stora vackra blå ögon med de längsta mörka ögonfransarna. Hon är inte bara vacker att se på utan hon har en minst lika vacker insida. Lilla gumman vad jag tycker om henne. Hon är en ängel som kommit till vår planet det kan jag lova. Inte konstigt att hennes första kärlek Jonas som hon varit tillsammans med några år är alldeles tokig i henne :-). De är så söta tillsammans och Jonas verkar vara en jättegullig kille. Jag önskar min lilla tjej (för hon är trots allt min lilla tjej) allt gott i framtiden. Kram på dig gumman!

Wayne´s Coffee

2007-08-13T16:18:00.000+02:00

På torsdagar sitter vi där på Wayne´s Coffee. Mammaligan från gravidvattengympan med alla småttingar. Förbipasserande stannar upp och ler eller tittar med förfärad blick på alla barnvagnar som tar upp en stor yta. I torsdags var det fint väder och vi bestämde oss för att sitta utomhus. Vi satt sju stycken mammor med bebisar födda mellan maj och juli i mitten av promenadstråket och folk passerade på båda sidor om oss. Det var kul att se äldre damer, spatserandes med sina väninnor, stanna upp och titta och peka mot oss. Alla var som vanligt inte roade av alla barnvagnar som stod parkerade runt omkring oss eller att få se sju mammor sitta och amma sina små öppet. Det är veckans höjdpunkt just nu att åka till Wayne´s på torsdagar för att fika och snacka skit. Inte bara skit utan vi passar på att diskutera bl.a förlossningar, bristningar, hemorrojder, amning, skrikande bebisar och relationer. Även att vi är olika personligheter så har vi alla genomgått en förlossning och vi kämpar alla med för lite sömn, amningssvårigheter och svärföräldrar. Vi pratar om att fortsätta träffas hemma hos varandra när småfisarna börjar krypa omkring och jag hoppas att vi kommer att fortsätta hålla kontakten. Nedräkningen tills nästa torsdag har börjat :-).

2-månaders kontroll

2007-08-01T15:04:00.000+02:00

Lilla söta gubben! :-) Idag var vi på läkarbesök med William och han var så go´och glad hela tiden. Han log och jollrade och charmade både BVC-sköterskan och läkaren. De verkar helt förälskade i hans stora mörka ögon och rödbruna hår som lockar sig när det blir vått. Jag hade badat honom innan idag och håret var så lockigt och mjukt och de kunde inte låta bli att pilla med hans hår :-). Det är dags att fira nu! Lillkillen har gått upp till 4 kg och är 58 cm lång. Han är ingen liten spenslig bebis längre utan en bebis med hull och han är helt bedårande. Jag är så förälskad i honom :-). På BVC pratades det återigen om hur lik William är min sambo "Åh vad lika ni är, honom kan du inte svära dig fri ifrån" och min sambo myser :-). Till och med främmande människor kommer fram och säger "Åh vad han är lik pappa" bland annat när vi var på konfirmationen i Dalarna. Inte en kotte säger att han är lik mig, men vänta bara säger jag, snart kommer det att ändra på sig. Fast min sambo ser väldigt bra ut (enligt mig) så därför gör det mig inget att lillkillen är lik pappa sin :-). Allt var bra med William och nu behöver vi inte komma tillbaks förrän om en månad. Det har varit en himla spring till BVC, men nu är det slut med det. William sover i vagnen, solen skiner och här sitter jag i soffan och bloggar lite. Frågan är om jag ska surfa lite om dop, dammsuga ur bilen eller ta en glass. Ett svårt beslut :-). Det blir nog till att surfa lite och ta en glass till att börja med. Man måste ju njuta av livet! Att leva hälsosamt kan vänta lite :-).

William 2 månader

2007-07-31T18:24:00.000+02:00

Idag är lillkillen 2 månader redan. Vad tiden går! Han är så fin med sin långa spensliga kropp, sin lilla vuxennäsa, sina stora mörka ögon och sin rödbruna kalufs. Jag älskar att borra ner näsan och snusa honom i håret. Han har ett hett temperament och blir inte bara ledsen utan arg om han inte får det han vill snabbt nog. Då sparkar han snabbt och hårt med benen, fäktar med armarna och börjar skrika ett för mig väldigt argt skrik. När han är trött smågnäller han mest, om det nu inte är så att han är övertrött för då gallskriker han. Det är häftigt hur man lär känna sin bebis. Jag har lärt mig att urskilja de olika skriken och jag vet hur jag ska hålla honom tätt och hårt intill mig för att lugna ner honom. I sin babysitter kan han sitta och jollra och sparka en bra stund som under tiden jag duschade idag. Efter ett tag tröttnar han, men om jag då pratar med honom eller killar honom på kinderna skrattar han med hela ansiktet. Det är så underbart att se! Han tycker om när vi sjunger för honom och när sambon håller honom i knät så att han får stå upp och öva benmusklerna lite. På nätterna sover han några timmar i spjälsängen innan han vaknar och vill ammas. Då brukar jag lyfta över honom till vår säng och jag ligger och ammar honom tills att vi somnar tillsammans. Det är jättemysigt, men armarna brukar somna och min högerarm har börjat värka till och från. Det är värt allt att få ligga tätt tätt med honom och lyssna till hans små andetag. Jag kan fortfarande bara ligga och beundra honom långa stunder och fascineras av att han är så perfekt och att han är vår. Vi är så lyckligt lottade som har fått William och vi älskar honom över allt annat. Grattis på 2-månadersdagen min älskade lilla sötnos!

Dopförberedelser

2007-07-31T17:35:00.000+02:00

Äntligen har sambon och jag enats om att döpa William. Idag pratade jag med en jättetrevlig kvinnlig präst som har åtagit sig att hålla i dopet den 16 september. Då är min svärmor och svägerska från England på besök hos oss och vi måste passa på att ha dopet då. Prästen verkade vara modern och hon skrattade och skojade om vi inte skulle ta och gifta oss samtidigt :-). Jag sa att det nog får vänta och att vi troligtvis kommer att gifta oss i England som min sambo vill. Dopet som kommer att vara ett enskilt dop, kommer att hållas både på svenska och engelska och det känns bra att det går att ordna. Vi har valt en kyrka som ligger lite utanför stan, uppe på en höjd med fin natur runt om. Kyrkan här i området är en sådan där kantig och modern sak som jag tycker ser alldeles för enkel och tråkig ut. Vi kommer att hålla dopet vid klockan ett och efter det har vi bokat församlingshemmet där vi tänkte bjuda på lite mat och kaffe med tårta. Det finns en del att ordna med inför dopet och det känns lite pirrigt. Vi ska fundera över texter och psalmer, försöka få någon att sjunga ett par utvalda sånger, fundera på vilka vi ska bjuda, skicka inbjudningar, välja ut faddrar, bestämma vad vi ska äta, baka, kolla upp om vi kan hyra en dopklänning osv. Jag hoppas att jag kan få någon att sjunga så att dopet blir lite mer personligt. Min ena syster eller hennes äldsta dotter som är 18 år kommer att läsa en dikt och det känns lite mysigt. Vad svårt det är att veta vilka man ska bjuda. Vi har en del fnurror på tråden mellan en del familjemedlemmar och det gör inte saken enklare kan jag säga. Vi är säkert 15 personer med alla i familjen och möjligtvis bjuder vi några av våra närmaste vänner. Vi hade inte tänkt att det skulle vara något större dop, men det blir snart ett gäng när man börjar räkna ihop antalet personer som vi vill bjuda. Om det är någon som har några bra tips inför dopet så får ni gärna dela med er! Mat som är lämplig får ni gärna tipsa om. Jag läste om att soppa och pajer kunde vara lämpligt att bjuda på vid ett höstdop. Vi kanske skippar den traditionella smörgåstårtan och bjuder på det istället. Som tur är har jag lite tid att fundera. Det känns spännande i alla fall :-).

Fest med avslöjanden

2007-07-28T15:35:00.000+02:00

Igår var vi på fest. Jag kände inte alls för det, men klädde ändå snällt upp mig och följde med. William låg snällt i famnen hela kvällen. Det enda som hände var att han kissade utanför blöjan och ner på mina byxor. Jag förstår inte. Det har hänt så många gånger nu. Blöjorna är inte för stora och jag ser till att de sitter på plats ordentligt. Ett fall för Libero och Pampers? :-) Jag hamnade i soffan med ett gäng trevliga människor som hade mycket humor och jag myste med William i famnen. Sambon satt på altanen större delen av kvällen och pratade bilar, jobb och träning. Boring :-). Efter det hamnade han och ett gäng killar på övervåningen och började spela Rammstein så väggarna vibrerade. Ett par i soffan hade med sig sin tvååriga supersöta dotter Moa och det blev en hel del fokus på William. Paret frågade hur min förlossning hade varit och började högt och glatt berätta om sin egen upplevelse vilket slutade med att alla runt omkring riktade sin uppmärksamhet mot dem. Det blev väldigt detaljerat och när tjejen klämde till med: "Kommer du ihåg att jag var så rädd för att bajsa under förlossningen och när jag gjorde det så bad du personalen öppna fönstret för att det luktade så illa" blev till och med hennes kille generad och försökte bortförklara sig :-). Mig gjorde det inget, men jag såg att några i soffan reagerade och jag blev så full i skratt. Vad härligt med öppna människor som vågar att bjuda på sig själva! Vilken kontakt man får med andra småbarnsföräldrar. Det är precis som att vi bär på en hemlig skatt som vi delar med andra som har genomgått samma sak. Vi är nyfikna på varandras upplevelser och ler ofta igenkännande när vi pratar om förlossningsförloppet. Vi vet saker som inte alla andra vet och det njuter vi på något sätt av :-). Visst är det fantastiskt att föda ett nytt liv till världen och det är klart att man vill dela den upplevelsen med andra. Fast lite kanske man borde kolla av omgivningen lite innan man berättar om bristningar och att bajsa ner sig under förlossningen :-).

Knöl i bröstet

2007-07-28T15:32:00.000+02:00

HJÄLP. Jag har fått en knöl i ena bröstet stor som en mindre vindruva. Är det amningen som påverkar eller ska jag behöva oroa mig? Barnmorskan tyckte att jag skulle avvakta. Himla skit!

Efterkontroll och psykisk obalans

2007-07-28T13:59:00.000+02:00

I tisdags var det dags för efterkontrollen. Jag var nervös sedan den traumatiska upplevelsen då jag gjorde en gynundersökning tre veckor efter förlossningen och inte kunde sitta veckan efter. Jag berättade för min barnmorska om upplevelsen och hon tog det väldigt försiktigt och använde de små verktygen :-). Allt var läkt och stygnen var borta. Det som kvarstår är den märkliga smärta jag känner i underlivet när jag ställer mig upp, kissar eller gör knipövningar. Det finns ingen förklaring på det utan jag skulle avvakta för att se om det blir bättre med tiden. Vi pratade om min psykiska hälsa som jag har insett inte är vad den borde vara. Visst har det varit mycket sedan William föddes. Det har varit omtumlande att bli mamma, inte sova ordentligt, få förhållandet att fungera, sviter efter bristningar och stygn, elaka hemorrojder, problem med amningen och press från BVC och besök av svärföräldrarna i tre veckors tid. Barnmorskan tyckte att det var beundransvärt att jag orkat med svärföräldrarna under så lång tid som nybliven mamma :-). Det gjorde jag inte heller. Jag var ständigt frustrerad, ledsen och arg och det tog jag ut på min stackars sambo. Jag håller med barnmorskan när hon säger att det var egoistiskt av svärföräldrarna att komma hit så snart efter Williams födelse och stanna hos oss under hela tre veckor. Jag hade inte velat att de kom så snabbt, men jag gav med mig när svärmor blev ledsen. Typiskt mig! Min svärmor och svägerska kommer nästa gång i september, men då stannar de bara en vecka vilket känns lite mera rimligt. Jag är fortfarande i obalans och gråter mycket. Jag känner att jag får panik över att känna mig som en hemmafru som förväntas tvätta, städa och laga mat. Det känns som att det bara fattas att jag står med en vit näsduk och vinkar hej då till sambon när han går till jobbet :-). Imorse var jag jätteledsen. Sambon var trött och stressad och jag behövde uppmärksamhet och närhet. Jag satte mig i soffan och grät. I famnen höll jag William som sprattlade glatt, jollrade och log med hela ansiktet. Lilla gubben, vad han är söt! Det kändes märkligt att titta in i hans stora, mörka och gåtfulla ögon som ser ut att innehålla så mycket visdom samtidigt som jag log tillbaka med tårarna rinnandes nedför ansiktet. Jag undrar om han kände av mina känslor, för plötsligt stannade han upp en stund och betraktade mitt tårdrypande ansikte. Stackars lilla gubben som fick kämpa för att få min uppmärksamhet. Innan sambon stack iväg för att hjälpa ett par kompisar att flytta fick jag några pussar. Han sa att han älskar mig och han gav mig komplimanger för mitt hår som håller på att växa sig allt längre vilket han gillar. Jag vet att han försökte trösta mig mitt i all stress och det kändes så skönt att han brydde sig. På vägen ut kom han tillbaka för att fråga om jag verkligen var okej och jag nickade fortfarande med tårdränkta kinder. Jag måste ha varit en sorglig syn innan han stack :-). Nu känns det lite bättre igen. Jag hoppas att sambon och jag kan få lite tid med varandra den här helgen för mysa lite. Det är inte lätt att vara småbarnsförälder, det kan jag skriva under på :-). Nu är det dags att se om lillkillen har vaknat, annars ska jag övergå till laptopen för att se hur mina senaste inlägg blev och för att läsa andras bloggar. Nedrans datorer :-).

Pest eller kolera

2007-07-28T13:49:00.000+02:00

Äntligen tid för ett inlägg igen. Just nu är det som att välja mellan pest eller kolera för att kunna göra ett inlägg på bloggen. På vår stationära dator fungerar inte Explorer och min blogg fungerar inte i Firefox. Jag kan göra inlägg via Firefox, men jag kan inte läsa min egen blogg eller komma åt länkarna till andras bloggar. På våran hyffsat nya laptop fungerar inte skifttangenten och därför kommer jag inte åt alla tecken. Grrrrr! Jag blir galen! Lugn och fin :-). Det ordnar sig säkert när min kära sambo får tid att försöka lösa problemen, men det är inget han prioriterar just nu :-(. Är det någon som har några tips att komma med? :-)

En småbarnsmammas vardag

2007-07-23T11:25:00.000+02:00

Vi hade en mysig minisemester i Dalarna. Stiftsgården i Rättvik där min systerdotter konfirmerade sig ligger vid sjön Siljan. Det är så otroligt vackert i Dalarna. William och jag poserar med Siljan i bakgrunden.

Klockan är nutjugo över elva en måndag. Jag sitter i soffan framför dumburken med en tallrik jordgubbsfil med papayamüsli, två rostade mackor med philadelphiaost och skinka, ett glas apelsinjuice och en burk MittVal kvinna som ska innehålla det mesta i vitaminväg för en ammande kvinna. I vagnen ligger lillkillen och sover. Natten som var sov han hela sex timmar i spjälsängen. Jag blev förvånad över att han lyckats sova så länge på egen hand. Normalt brukar han inte sova mer än tre fyra timmar i sträck. Sedan brukar det vara dags att plocka upp och amma honom. Vi har nyligen fått honom att sova i spjälsängen och det känns skönt att kunna sträcka ut sig i sängen och att få ligga nära sambon och sova igen. Samtidigt saknar jag att få ligga och snusa lillkillen i håret och känna hans ljuvliga bebisdoft, men vi har kommit överens om att det här är det bästa sättet för oss att få mera sömn och närhet. Kvart över sex i morse lyfte jag över honom till vår säng och vi somnade tillsammans medans jag ammade. Även att armen alltid somnar på mig är det såå mysigt. Sambon hade ställt väckarklockan på sju och idag är det hans första jobbardag efter sju veckor tillsammans med familjen. Det kändes tufft när han åkte till jobbet och jag saknar honom. Han har lovat att försöka jobba kortare dagar ett tag och jag hoppas att det funkar. I morse efter att jag ammat klart, bytt blöja och kläder på William, fixat en flaska med tillägg och matat lillkillen, varit social med honom, lagt ner honom för att få sprattla lite fritt, torkat kräks som sköljde upp från både munnen och som kom ut genom näsan och fått honom att somna började jag googla lite för att få lite tips inför ett eventuellt dop. Sambon och jag har lite skiljda åsikter om det här med dop, men det verkar som att sambon inte är helt emot det heller. Jag känner att det skulle vara trevligt med att döpa William. Det är en högtidlig ceremoni och ett trevligt sätt att samla släkt och vänner. Det blir också ett fint minne för både oss och lillkillen. Det verkar vara rätt mycket att fundera över som texter, psalmer, inbjudningar, mat och en hel del annat. Jag undrar om jag kommer att hinna ta itu med allt inför ett dop. Jag antar att det blir jag som får ta hand om det, men att jag nog kan få min sambo att hjälpa till om han blir tilldelad lite uppgifter. Nu hörs det lite smågnäll borta i vagnen och jag antar att han håller på att vakna. Det är dags att sleva i sig det sista av frukosten och ta hand om lillkillen. Jag har tyvärr inte hunnit med att skriva på ett tag, men nu hoppas jag att det blir en stund över varje dag till att berätta vad som händer här hemma i bebisbubblan. Speak to you soon.

Jag gjorde det igen

2007-07-10T20:50:00.000+02:00

Jag gjorde det igen. Jag lät svärfar spatsera iväg med William i vagnen utan att fråga mig. Suck! Vad är det för fel på folk? Det hör väl ändå till att fråga om det är okej? Jag hade sett fram emot en shoppingtur tillsammans med svärföräldrarna. När vi kommer fram säger svärfar att han vill gå en sväng på egen hand, tar vagnen med William och spatserar iväg. Där står jag som ett ufo tillsammans med svärmor och tittar efter vagnen som försvinner iväg. Varför protesterar jag inte? Vilken mes jag är! Jag hade sedan ingen lust att shoppa och försökte stressa runt för att komma tillbaks till William. Jag skulle ta upp min mobil för att ringa till svärfar när vi var vid kassorna och upptäckte att jag glömt mobilen hemma. Svärmor och jag fick springa runt och leta efter svärfar som hade tagit en promenad utomhus med vagnen. För mig kan det vara okej om han frågar först och säger vart han ska och inte bara tar för givet att det bara är att spatsera iväg. Grrrr! Det verkar som att flera har problem med svärföräldrarna när det gäller att försöka få ensamrätt på ens barn. Nästa gång kommer jag att säga till. Var så säkra! Vi måste lära oss att säga ifrån! Det är våra barn, inte deras. Är det någon som vill bilda en klubb? :-)

Måndagsmys

2007-07-10T20:38:00.000+02:00

Igår kväll lyckades jag klättra över lillkillen som fortfarande sover mellan oss för att få lite närkontakt med sambon. Det känns som att vi helt lagt det intima på hyllan och varit helt koncentrerade på William. Anledningen till att vi tog oss tid igår var att jag fick en riktigt passionerad kyss av sambon i köket i skymundan för svärföräldrarna :-). Det påverkade oss visst resten av dagen och det ena ledde till det andra. Vi kände oss som ett par nyförälskade tonåringar som gjorde lite förbjudna saker i smyg och vi hann somna tätt tillsammans innan lillkillen vaknade igen. Jag är fortfarande lite nyförälskad och har fjärilar i magen och när sambon och jag möts utbyter vi små leenden. Vi har i alla fall börjat att hitta tillbaks till det vi hade tidigare och vi gör oss ingen brådska. Allting kommer att falla på plats förr eller senare, det vågar jag nästan hoppas på även att jag känner mig lite nervös. Hälsningar från tonårstjejen :-D.

Imorgon blir huset vårt

2007-07-10T14:48:00.000+02:00

Imorgon åker svärföräldrarna hem. Jag trodde att de skulle åka idag, så att vi hade en dag för oss själva hemma innan det är dags för en minisemester i Dalarna. Vi har liksom en del att göra innan vi sticker. Givetvis vill de stanna så länge som möjligt för Williams skull. I tre veckor har de stannat hos oss och huset ser nu ut som ett bombnedslag. Det är grejor överallt, köket svämmar alltid över av disk (i och med att de inte använder diskmaskin själva och vi har förbjudit dem att diska för hand i och med att det är en springa mellan köksbänken och väggen innan kaklingen är gjord), toaletterna är smutsiga och det är katthår överallt. Stackars William som behöver bo i en sån här miljö. Det ska verkligen bli skönt att få sambon och William för mig själv ett tag nu innan sambon börjar jobba. En och en halv vecka får vi tillsammans. De sju veckorna som min sambo ska vara ledig går fort. Jag önskar att vi hade fått mer tid tillsammans. Igår grät svärmor för att hon inser att hon inte kommer att vara så delaktig i Williams liv i och med att de bor i ett annat land. De funderade på att köpa ett hus i Sverige för att kunna komma och hälsa på oftare, men nu verkar de ha gett upp de planerna. Det innebär att de kommer att fortsätta bo under samma tak som oss. De har insett att de inte kan komma för ofta med tanke på att de kostar att resa och att min sambos gamla mormor klarar sig allt sämre på egen hand. Vi kan ju inte heller resa till England för ofta med William. Det verkar inte som att det finns någon bra lösning för att kunna träffas oftare. Jag kan inte säga att jag träffar mina syskon speciellt ofta även att de inte bor så långt bort. Jag har helt enkelt inte det behovet och det tror jag inte att de har heller. Nej, svärmor får nog vackert acceptera situationen. Jag kan inte åka över och bo hos dem ett tag för att de ska kunna umgås med William. Snart kommer de för att hämta upp mig och William så det är bäst jag slutar. Vi ska på en sista shoppingrunda tillsammans. I övermorgon åker vi till Rättvik på konfirmation. Det är min yngsta systerdotter som konfirmerar sig och det ska bli trevligt att bo i stuga några nätter tillsammans med syrran och hennes familj. Husgörat får vänta! Det hinner vi när vi kommer hem. Ha´det så bra alla bloggare så hörs vi när vi kommit hem!